Men när jag sen väl började försöka få ihop listan insåg jag att bra filmer om hårdrock och hårdrockare är rätt så sällsynta. De fem jag har fått ihop nedan är alla väldigt sevärda filmer, men utöver dom känns det rätt så tunt. Är hårdrock och film så svårt att förena? Varför måste det vara så?
Anyway, här kommer listan!
Denna film hade kunnat bli en väldigt alldaglig dokumentär om inspelningen av ett hårdrocksalbum om förutsättningarna varit annorlunda. Men att den just handlade om Metallica just när deras bassist Jason Newsted lämnat bandet, just när frontmannen James Hetfield begett sig in på rehab, just när de var på väg ner i sin djupaste svacka... Det gör den till något speciellt. Här får vi se hur stridigheter mellan bandmedlemmarna tryter på tålamodet, hur de tvingas anlita en terapeut för att kunna samarbeta, och framförallt hur arbetet med deras första platta på fem år går. Det faktum att den skivan, "St, Anger", visade sig bli en rejäl flopp gör bara filmen ännu mer betydelsefull.
En trio hårdrockare tröttnar på att inte få sin demo spelad på radio, så de bestämmer sig för att bryta sig in och ta den lokala hårdrockskanalen gisslan tills de får vad de vill ha. En riktigt rolig komedi med en hel del sköna metalreferenser. Brendan Fraser, Steve Buscemi och Adam Sandler passar utmärkt som rockers.
En dokumentär om något så oväsentligt som VM i luftgitarr. Filmen är inte mycket djupare än vad ämnet kan få en att tro, men det är bara så jävla kul att se hur dessa människor hejdlöst går in 100% i sina framträdanden och kämpar för att faktiskt kunna säga att de är bäst i världen på något. Även om det råkar vara att låtsas spela gitarr. Hårdrock + glädje = Air Guitar Nation.
Läs mer om vad jag tycker om Air Guitar Nation på Bara Bra Film.
Ännu en dokumentär, denna om bandet Anvil som var på väg att kunna bli riktigt stora på 80-talet. Så blir det dock inte, men 20 år senare håller de fortfarande ihopa, åker iväg på katastrofala turnéer, spelar i halvtomma ölkällare och fortsätter spela in skivor. De håller drömmen vid liv, helt enkelt. Väldigt rolig film, men dessutom förvånansvärt inspirerande och tankeväckande.
Vad annars? Stilbildande mockumentär om det fiktiva bandet Spinal Tap, ett gäng avdankade hårdrockare som är för dumma för att inse att deras storhetstid sedan länge är förbi. De klassiska scenerna duggar tätt, allt från den misslyckade Stonehenge-showen till gitarristen Nigels förstärkare som går att vrida upp ända till 11. Dessutom riktigt najs musik. En milstople i komedigenren.
Tyck till! Vilka hårdrocksfilmer har jag missat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar