A Life In Movies

Andy over at Fandango Groovers Movie Blog recently started a blog project called A Life In Movies. The idea is that you pick your favourite movie from every year since you were born. I thought it sounded like a neat idea, so here's my list. No runner-ups, no honourable mentions, no mercy.

1983

Star Wars - Episode VI: Return of the Jedi (Richard Marquand)

While I'm certainly no major Star Wars fan, the original trilogy are really fun movies. Contrary to most, Return of the Jedi has always been my favourite of the series. It brings a satisfying end to the struggle between the rebels and the empire, closes out the various characters' personal story arcs, and does it all with a nice helping of action to boot. Plus, I've always been fond of the Ewoks.

1984

This Is Spinal Tap (Rob Reiner)

Hilarious and highly quotable, this lampooning of heavy metal tropes is still the quintessential mockumentary. A comedy classic with a rocking soundtrack.

1985

The Quiet Earth (Geoff Murphy)

This New Zealand post-apocalyptic flick, about a man who wakes up to find that he's seemingly the last human being on Earth, deserves more recognition than it tends to get. It developes into an intriguing tale about the nature of man, sometimes bizarre, but always thought-provoking. Great atmosphere too.

100 Things I Love About Films

(Vanligtvis skriver jag på svenska på denna blogg. Detta inlägg är dock inspirerat av och ett svar till ett blogginlägg på engelska. Då författaren uppmuntrade folk att göra sina egna listor skriver jag på engelska här så att andra kan ta del av inlägget.)

Travis McClain (blogger, Flickcharter and frequent commenter on this blog) recently made a list of 100 things he loves about films, which I found to be a very fun and rewarding read. He encouraged others to compile their own lists, so I figured I'd give it a shot. Credit for the original concept apparently goes to Beau Kaelin, whose introduction went:

Rather than posting your 100 favorite films (which has been done and overdone), you simply post your favorite things about movies.  I dig the concept, because instead of obsessing over whether the films you put on a list are "objectively good enough" to put on said list, you simply jot down 100 moments/lines/visuals that have made a lasting impression on you or sneak their way into running gags between you and your friends. Just read below and you'll get the idea.

I encourage you to make a list of your own. It's a lot of fun and makes you think of why you love films.

Now, without further ado and in no particular order...

1. The utterly unapologetic approach with which Crank tackles the action genre, understanding that the audience sometimes just wants action and not plot.

2. The way Alfred Hitchcock made film with real depth that still remain highly accessible to a more modern-leaning viewer like myself.

3. Nicolas Cage in total overdrive mode, as seen in films like Vampire's Kiss and Face/Off.

4. Cab Calloway singing "Minnie the Moocher" in Blues Brothers.

5. Watching Love Actually and being able to recognize London locations after having been there myself a few years ago.

6. The visual flair of Hero.

7. Giving a film a second chance to impress me and have it pay off spectacularly.

8. The music store scene in Once, where the two leads play "Falling Slowly".

9. Bill Murray.

10. The opening scene car trip of Fear and Loathing in Las Vegas.

Topp 10 favoritfilmer från 2009

Skulle jag rangordna filmåren från milleniets första årtionde skulle 2009 inte hamna särskilt högt upp. Jämfört med andra år så var det lite väl spretigt mellan topparna på formkurvan. Men visst fanns det filmer att älska det året. Här följer en snabb lista över mina tio favoriter, löst utvalda och rangordnade.

10. Precious (Lee Daniels)

 I'm gonna break through or somebody gonna break through to me. 

9. Vägen (The Road, John Hillcoat)

If I were God, I would have made the world just so and no different. And so I have you. I have you. 

Topp 5 hårdrocksfilmer

Jag satt och funderade på att försöka skriva ett inlägg här till bloggen som inte skulle ha nåt med Oscarsgalan att göra. Men vad? En topplista går ju rätt så kvickt att plita ner, men över vad? Jag svepte med blicken över skrivbordet och ögonen fastnade vid min nya Motörhead-skiva. "Ja! Hårdrock! Topp 5 bästa hårdrocksfilmerna!" Lysande!

Men när jag sen väl började försöka få ihop listan insåg jag att bra filmer om hårdrock och hårdrockare är rätt så sällsynta. De fem jag har fått ihop nedan är alla väldigt sevärda filmer, men utöver dom känns det rätt så tunt. Är hårdrock och film så svårt att förena? Varför måste det vara så?

Anyway, här kommer listan!

5. Metallica: Some Kind of Monster (2004)
Denna film hade kunnat bli en väldigt alldaglig dokumentär om inspelningen av ett hårdrocksalbum om förutsättningarna varit annorlunda. Men att den just handlade om Metallica just när deras bassist Jason Newsted lämnat bandet, just när frontmannen James Hetfield begett sig in på rehab, just när de var på väg ner i sin djupaste svacka... Det gör den till något speciellt. Här får vi se hur stridigheter mellan bandmedlemmarna tryter på tålamodet, hur de tvingas anlita en terapeut för att kunna samarbeta, och framförallt hur arbetet med deras första platta på fem år går. Det faktum att den skivan, "St, Anger", visade sig bli en rejäl flopp gör bara filmen ännu mer betydelsefull.

4. Airheads (1994)
En trio hårdrockare tröttnar på att inte få sin demo spelad på radio, så de bestämmer sig för att bryta sig in och ta den lokala hårdrockskanalen gisslan tills de får vad de vill ha. En riktigt rolig komedi med en hel del sköna metalreferenser. Brendan Fraser, Steve Buscemi och Adam Sandler passar utmärkt som rockers.

3. Air Guitar Nation (2006)
En dokumentär om något så oväsentligt som VM i luftgitarr. Filmen är inte mycket djupare än vad ämnet kan få en att tro, men det är bara så jävla kul att se hur dessa människor hejdlöst går in 100% i sina framträdanden och kämpar för att faktiskt kunna säga att de är bäst i världen på något. Även om det råkar vara att låtsas spela gitarr. Hårdrock + glädje = Air Guitar Nation.
Läs mer om vad jag tycker om Air Guitar Nation på Bara Bra Film.

2. Anvil! The Story of Anvil (2008)
Ännu en dokumentär, denna om bandet Anvil som var på väg att kunna bli riktigt stora på 80-talet. Så blir det dock inte, men 20 år senare håller de fortfarande ihopa, åker iväg på katastrofala turnéer, spelar i halvtomma ölkällare och fortsätter spela in skivor. De håller drömmen vid liv, helt enkelt. Väldigt rolig film, men dessutom förvånansvärt inspirerande och tankeväckande.

1. Spinal Tap (This is Spinal Tap, 1984)
Vad annars? Stilbildande mockumentär om det fiktiva bandet Spinal Tap, ett gäng avdankade hårdrockare som är för dumma för att inse att deras storhetstid sedan länge är förbi. De klassiska scenerna duggar tätt, allt från den misslyckade Stonehenge-showen till gitarristen Nigels förstärkare som går att vrida upp ända till 11. Dessutom riktigt najs musik. En milstople i komedigenren.


Tyck till! Vilka hårdrocksfilmer har jag missat?

Topp 5 öppningsscener

Du sätter dig ner framför TV:n, lite halvt uttråkad. Du sätter igång någon film som du hört ska vara bra, men du är lite skeptisk och förväntar dig inte så mycket. Du trycker på Play, sjunker ner i soffan och förbereder dig på att förhoppningsvis få ha ihjäl 90-120 minuter eller så utan att gäspa för mycket.

Det är här en öppningsscen är viktig. Är den medelmåttig eller rent av dålig så sitter du bara där och dina låga förväntningar sjunker ännu längre ner. Filmen kommer att få jobba hårt för att få dig att gilla den. Men om öppningscenen istället är riktigt bra så vaknar du till direkt. Filmen har redan fångat ditt intresse, och nu kommer du vara mer öppen och mottaglig för vad som komma skall.

Här är mina 5 favoriter vad gäller öppningsscener i film. Förutom de som jag inte kommer på just nu, förstås...

5. Spelaren (The Player, 1992)
Jag diggar långa oavbrutna klipp, och det är precis vad Spelaren bjuder på i sin öppningsscen. Under 8 minuter får man se sig omkring på ett filmproduktionsbolag, tjuvkika på möten genom fönster, stifta bekantskap med många av filmens huvudpersoner och dessutom få ta del av Spelarens lågmälda humor som hela tiden visar på filmbranschens mindre smickrande sidor. Och för att verkligen poängtera filmens meta-element går Fred Ward omkring och klagar på att det bara är en massa snabba hyperaktiva MTV-klipp i Hollywoodfilmer nuförtiden. Snygg och rolig öppning.

4. De hänsynslösa (Reservoir Dogs, 1992)
Ett gäng skurkar sitter på ett fik och pratar om Madonna och huruvida man bör lämna dricks eller inte. Mer än så är inte den här öppningen egentligen. Det finns två anledningar till att De hänsynslösa är med på den här listan. Nummer ett är att det är riktigt välskriven och rapp dialog som är kul att lyssna på samtidigt som det ger oss en bild av hur de olika rollfigurerna är till sättet. Nummer två är att det är första gången som Quentin Tarantinos säregna stil visas för världen. Hans fascination för att ha sina karaktärer snacka om sånt som inte har någonting med filmens handling att göra har ju blivit något av hans kännetecken.

3. Mission: Impossible III (2006)
Tom Cruise är hjälten. Philip Seymour Hoffman är boven. Hjälten är fastbunden vid en stol. Boven kräver att han ska berätta var "Rabbit's Foot" finns. Hjälten vägrar. Boven håller en pistol mot hjältens fru. Om hjälten inte ger med sig så dör frugan. Boven räknar från ett till tio. Hjälten försöker med alla medel att få boven att ge med sig. Lyckas det? En riktigt spänningsfylld öppning, och ett klockrent exempel på hur det ibland kan vara helt rätt att släppa ner tittaren rakt in i händelsernas centrum i början. Att sedan resten av filmen inte håller samma klass är en annan femma.

2. The Dark Knight (2008)
Ett gäng män i clownmasker rånar en bank. Trots att allt går som på räls så förråder de och dödar varandra en efter en. Varför? För att Jokern håller i trådarna. Direkt introduceras vi för filmens antagonist och hans förkärlek för kaos, allt under ett underhållande och actionfyllt bankrån. Lysande.

1. Tretton (Thirteen, 2003)
Två trettonåriga tjejer sitter på en säng, tar droger och slår varandra i ansiktet med rejäla knytnävsslag. Chockerande och oväntat, och dessutom slår det direkt fast filmens tema om tonåringar som det går åt helvete med. Ingen öppningsscen har någonsin fått mig att rycka till så mycket som denna.

Vilka öppningsscener gillar du bäst?