Vägen dit var roligare: mina tankar om årets ljumma Oscargala

Då var årets Oscarsäsong till slut över. Jag har haft väldigt kul med hela kalaset de gångna månaderna, bollat teorier och gissningar fram och tillbaka på Twitter och bland bloggar med folk från världens alla hörn, granskat historik och statistik och, viktigast av allt, sett på väldigt mycket bra film. Favoritskap i olika kategorier har hoppat omkring bland olika nominerade, och det har varit spännande att följa det hela.

Det är därför väldigt synd att själva galan bjöd på en rätt så avslagen final på säsongen.

När det utannonserades för ett par månader sedan att skådisarna James Franco och Anne Hathaway skulle leda galan var det många som höjde på ögonbrynen. Vanligtvis brukar man välja någon mer erfaren komiker till jobbet, men i år försökte man locka till sig yngre tittarskaror. Det ska bli intressant att se hur tittarsiffrorna blir i år, men vare sig det gav bra utdelning eller ej så var det ett misslyckande underhållningsmässigt. Hathaway var förvisso bubbligt charmig och gick in för jobbet 100%. Det var Franco som drog ner det hela. Han var stel och kylig och såg ut som om han inte ville vara där alls. Kemin mellan han och Hathaway, som man fått se prov av på diverse roliga bakom-kulissen videor, var så gott som bortblåst. Det har skojats en del under veckorna om hur mycket Franco har att göra nuförtiden (otaliga filmprojekt, både framför och bakom kameran, konstutställning, examina på universitet, PR-kampanj för sin Oscarnominering i 127 Timmar etc.). Det är antagligen bäst att satsa på värdar som kan ge en större del av sin uppmärksamhet till tillställningen framöver. Franco var ett fiasko.

Värdparet James Franco och Anne Hathaway

Inte för att manusförfattarna gav honom mycket att jobba med. Det bjöds på väldigt få skratt under kvällens gång. Istället blev det halvdana skämt som ibland helt saknade poäng. Råd: bara för att man nämner Charlie Sheen så blir det inte automatiskt roligt, och nä, att Franco klär ut sig till Marilyn Monroe hjälper inte. Inte heller många i den oändliga skaran presentatörer och prisutdelare gjorde något minnesvärt. 93-årige Kirk Douglas var lite rolig på ett smått förvirrat sätt när han skulle dela ut Oscarn för Bästa kvinnliga biroll, och mångåriga solovärden Billy Crystal gjorde ett bejublat inhopp senare på galan och fick till ett par garv. En personlig favorit för mig var annars Kevin Spacey. Han sjöng, skämtade och presenterade några av de nominerade till Bästa sång-Oscarn, allt på bara en kort minut. Jag tror att han nog skulle göra sig väldigt bra som Oscarsvärd nästa år. Kan ni ordna det, Akademien?

Galan kom heller aldrig in i någon behaglig rytm. Ibland slängde en prisutdelare ur sig två Oscars kvickt i följd, och ibland dröjde det länge mellan priserna. De otaliga reklamavbrotten gjorde inte saken mycket bättre, men det känns svårt att komma ifrån när det är en amerikansk produktion det rör sig om. Säga vad man vill om Kanal 5 och andra svenska kanaler, men i reklamsammanhang ligger vi ändå i lä jämfört med jänkarna.

Men visst fanns det ljuspunkter. Öppningssekvensen där Franco och Hathaway begav sig in i fjolårets värd Alec Baldwins drömmar Inception-style och hamnade i diverse nominerade filmer var faktiskt riktigt rolig. Man hade slopat alla irrelevanta filmmontage från ifjol, vilket var välkommet. Oscargalan behöver t.ex. inget ihopklipp av årets skräckfilmer, särskilt inte när Twilight ska räknas dit. Att de nominerade bidragen till Bästa sång-priset fick framföras på galan var ett trevligt återseende efter att ha förpassats till ett snabbt montage eller helt tagits bort de senaste två åren. Och man hade lyckats knåpa ihop ett fruktansvärt bra montage för att presentera de tio nominerade i Bästa film-kategorien. Tummen upp för dessa inslag!

Vad gäller själva prisutdelningen i sig bjöds det inte på många överraskningar. Så gott som alla storfavoriter höll. Visst, The King's Speech (som vann storpriset Bästa film som väntat) rodde inte hem så många Oscars som många, inklusive jag själv, hade trott, men de priser den missade gick till helt tänkbara alternativ ändå. Priserna spreds rätt så jämnt ut bland favoriterna. The King's Speech och Inception fick fyra var, The Social Network tre, och två vardera gick till The Fighter, Alice i Underlandet och Toy Story 3. Mina gissningar slutade på 14 rätt av 24 möjliga, vilket är rätt så klent. Av mina tio fel var fyra på The King's Speech som inte slog in, tre på kortfilmer (som alltid är mer eller mindre ren gissning) och två på skrällar jag gissade som inte blev av. Den enda egentliga överraskningen var att True Grit inte vann Bästa foto, vilket de flesta hade räknat med. Det priset gick istället till Inception, och True Grit fick gå hem tomhänt från galan trots sina tio nomineringar.

Christian Bale, Bästa manliga biroll för The Fighter

Jag tänker inte klaga på Akademiens beslut om vinnare. Så länge de har röstat på vad de gillar bäst så är det rätt folk som har vunnit. Men givetvis finns det vinster som jag är gladare åt än andra. Colin Firth, Natalie Portman och Christian Bale stod alla för grymt bra insatser i sina respektive filmer och är värdiga vinnare i mina ögon, The Social Networks vinst i klassen Bästa manus efter förlaga var väntad men mycket välförtjänt, och Inception höll för favorittrycket vad gällde Bästa visuella effekter. Precis innan den delades ut fick jag flashbacks till några år tidigare när Transformers helt oförklarligt förlorade den Oscarn till Guldkompassen, men det blev ingen liknande chock i år.

Två Oscars hade jag dock hellre sett gå till andra än de som fick dom. Att Melissa Leo tog hem Bästa kvinnliga biroll för att ha spelat tjatig morsa i The Fighter känns märkligt när Amy Adams i samma film kändes betydligt mer genuin och trovärdig. Och nog för att kategorien Bästa sång hade en rätt svag skara nominerade i år, men vinnaren Randy Newmans "We Belong Together" från Toy Story 3 var den sämsta bland dom. En riktigt unken låt.

Oscargalan avslutades med att en barnkör av någon anledning sjöng "Somewhere Over the Rainbow" medan alla kvällens vinnare paraderade ut på scen. Sedan sade värdarna adjö till oss tittare medan Anne Hathaway gav ungarna high fives. Det var en minst sagt bisarr avrundning på tillställningen. Det positiva är att när nästa års gala börjar så kan det nästan bara bli en förbättring jämfört med detta.

Komplett lista över kvällens vinnare hittar ni här!