Oscarsgalan är ett krasst jippo. Det som utger sig för att vara en tillställning där årets bästa filmer ska premieras har ofta mer att göra med vilka produktionsbolag som har råd att satsa mest pengar på att marknadsföra filmerna i rätta kanaler än med vad som faktiskt är bra eller inte. Man fnyser lite lätt åt actionfilmer och raka komedier, samtidigt som man gärna vänder ett blint öga åt det mesta som inte är på engelska. Det är bara vissa typer av filmer som räknas som "Oscarsfilmer".
Allt detta är sant, eller åtminstone möjligt, eller åtminstone giltiga åsikter. Ändå älskar jag Oscarsgalan. Men det gäller att ha rätt inställning. Oscarsgalan är mer intressant för Hjärnan än för Hjärtat. Mer om detta snart.
Nu på tisdagen den 25 januari kommer nomineringarna för årets gala, där 2010 års bästa filmer ska koras, att utannonseras av The Academy of Motion Picture Arts and Sciences (AMPAS). Många hoppfulla filmskapare kommer att bli lyckliga, och ännu fler kommer att få gå hem tomhänta och hoppas på bättre lycka nästa år. De som blir nominerade får en hetsig månad framöver där de kommer flänga runt på intervjuer, PR-tillställningar, filmvisningar, fester och en massa annat, allt för att påkalla folks uppmärksamhet och se till att ingen glömmer bort dom när röstsedlarna ska lämnas in. Allt för chansen att vinna en liten staty.
Men det är givetvis inte bara för att få ha en guldgubbe på hyllan där hemma. Med en vinst på Oscarsgalan får filmen extra gratis publicitet, och de individuella personer som vinner priser (vare sig de är skådisar, manusförfattare eller makeup-artister) blir mer eftertraktade i sina yrkesliv. Bara att kunna ståta med en Bästa Film-nominering på DVD-fodralet gör att filmen kan locka extra köpare. Hela AMPAS syfte är att föra filmskapandet framåt och att få folk att öppna ögonen för bra film, och de bitarna lyckas de med varje år när Oscarscirkusen drar igång. Oscarstatyerna fyller alltså en funktion.
Men varför sitter jag bänkad framför skärmen den 27 februari? Varför längtar jag just nu till på tisdag när nomineringarna ska tillkännages? Det är inte för att jag hoppas på att mina favoriter ska nomineras. Eller jo, okej, den biten finns ju också med på ett hörn, men det är inte the main attraction. Det där hör till Hjärtat, inte Hjärnan.
Hjärnan i sammanhanget är att förutspå rätt vinnare och nomineringar i förväg. Bloggare spekulerar fram och tillbaka med varandra, journalister analyserar och alla tror att de vet mer än dom gör. Man granskar vilka filmer som vinner vilka priser på vilka filmfestivaler under året, vilka priser som statistiskt sett brukar överenstämma med Oscarsvinster och varför det kan stämma eller inte stämma just detta året. Man bevakar trender, vilka filmer som är i ropet (om det snackas om en film heter det att den har "buzz", ett nyckelord) och vilka som håller på att falla undan. De säkra korten spikas, de svaga ignoreras en efter en, och alla försöker hitta de potentiella skrällarna att satsa på.
Det är en hel vetenskap. Kanske världens mest onödiga, för såvida du inte deltar i vadslagning så är bragging rights det enda du kan vinna (och då är det ändå ingen tävling). Likväl engagerar det väldigt många människor. Framförallt på senare år på nätet har Oscarsbloggandet exploderat, både bland "riktiga" reportrar på amerikanska tidningar och bland vanligt filmintresserat folk. Varför detta har hänt kan man spekulera i. Jag vet inte. Men för mig personligen så är det kanske bara för att jag gillar film (och nu dyker Hjärtat ändå upp igen). Även om mycket bra film inte uppmärksammas av Akademien och mycket jag inte gillar ibland får för mycket utrymme så gillar jag i regel de filmer de nominerar. Som tidigare sagt så gör en nominering att en film får mer uppmärksamhet, och det tycker jag är jättekul när det händer en film jag gillar.
 |
| Jennifer Lawrence i Winter's Bone |
Exempel: För någon vecka sedan skrev jag om bioaktuella Winter's Bone på min andra blogg Bara Bra Film. Winter's Bone med sin budget på knappa 2 miljoner dollar (en struntsumma i filmvärlden) är en av filmerna som förväntas slåss om nomineringar för årets gala. Under det gångna året har det skrivits otaliga mängder ord om filmens Oscarschanser. Hade det inte varit för hela den cirkusen så hade filmen fått ett par omnämnanden på filmfestivaler för att sedan stillsamt ha släppts på DVD och mest fallit i skymundan. Nu har istället fler människor sökt upp den för att se vad allt snack handlar om. Därmed inte sagt att Winter's Bone har blivit en mega-hit eller något sådant, men att Oscarsracet har höjt dess profil mångfaldigt är det inget snack om.
Så för varje ord man skriver om en film ökar man chanserna för att någon någonstans ska bli nyfiken och se den. Sådant är kul. Men även om man bortser från det så är hela grejen en rolig tankenöt. Det är en blandning av detektivarbete, analyserande, sannolikhetslära och statistik, men även psykologi, magkänsla och tur. Det är något man kan ägna sig åt lite grann från och till under en längre tid (Oscarssäsongen börjar i regel tidigt på hösten), och racet blir mer och mer intressant ju längre fram det går. Vissa som tippar på hästar eller spekulerar på aktiemarknaden hade gjort det även om det inte funnits så mycket pengar i det. Det är nog lite samma grejer som det som lockar här. Fast detta handlar om film, så gillar man film blir det så klart mer intressant än andra alternativ.
Så det är alltså därför jag bryr mig så mycket om en glorifierad fackfest där den amerikanska filmvärlden under en kväll klappar varandra på ryggen. Visst går det att vara cyniker och fokusera på de mindre smickrande dragen av tillställningen. Men som sagt var går det att finna gott i vad Akademien sysslar med också. Och i slutändan så tycker jag att det hela är roligt och intressant. Det är ett annat sätt för mig att dra glädje av mitt filmintresse.
 |
| Kevin Spacey, American Beauty |
Har du något som helst intresse för Oscarsgalan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar