Topp 5 öppningsscener

Du sätter dig ner framför TV:n, lite halvt uttråkad. Du sätter igång någon film som du hört ska vara bra, men du är lite skeptisk och förväntar dig inte så mycket. Du trycker på Play, sjunker ner i soffan och förbereder dig på att förhoppningsvis få ha ihjäl 90-120 minuter eller så utan att gäspa för mycket.

Det är här en öppningsscen är viktig. Är den medelmåttig eller rent av dålig så sitter du bara där och dina låga förväntningar sjunker ännu längre ner. Filmen kommer att få jobba hårt för att få dig att gilla den. Men om öppningscenen istället är riktigt bra så vaknar du till direkt. Filmen har redan fångat ditt intresse, och nu kommer du vara mer öppen och mottaglig för vad som komma skall.

Här är mina 5 favoriter vad gäller öppningsscener i film. Förutom de som jag inte kommer på just nu, förstås...

5. Spelaren (The Player, 1992)
Jag diggar långa oavbrutna klipp, och det är precis vad Spelaren bjuder på i sin öppningsscen. Under 8 minuter får man se sig omkring på ett filmproduktionsbolag, tjuvkika på möten genom fönster, stifta bekantskap med många av filmens huvudpersoner och dessutom få ta del av Spelarens lågmälda humor som hela tiden visar på filmbranschens mindre smickrande sidor. Och för att verkligen poängtera filmens meta-element går Fred Ward omkring och klagar på att det bara är en massa snabba hyperaktiva MTV-klipp i Hollywoodfilmer nuförtiden. Snygg och rolig öppning.

4. De hänsynslösa (Reservoir Dogs, 1992)
Ett gäng skurkar sitter på ett fik och pratar om Madonna och huruvida man bör lämna dricks eller inte. Mer än så är inte den här öppningen egentligen. Det finns två anledningar till att De hänsynslösa är med på den här listan. Nummer ett är att det är riktigt välskriven och rapp dialog som är kul att lyssna på samtidigt som det ger oss en bild av hur de olika rollfigurerna är till sättet. Nummer två är att det är första gången som Quentin Tarantinos säregna stil visas för världen. Hans fascination för att ha sina karaktärer snacka om sånt som inte har någonting med filmens handling att göra har ju blivit något av hans kännetecken.

3. Mission: Impossible III (2006)
Tom Cruise är hjälten. Philip Seymour Hoffman är boven. Hjälten är fastbunden vid en stol. Boven kräver att han ska berätta var "Rabbit's Foot" finns. Hjälten vägrar. Boven håller en pistol mot hjältens fru. Om hjälten inte ger med sig så dör frugan. Boven räknar från ett till tio. Hjälten försöker med alla medel att få boven att ge med sig. Lyckas det? En riktigt spänningsfylld öppning, och ett klockrent exempel på hur det ibland kan vara helt rätt att släppa ner tittaren rakt in i händelsernas centrum i början. Att sedan resten av filmen inte håller samma klass är en annan femma.

2. The Dark Knight (2008)
Ett gäng män i clownmasker rånar en bank. Trots att allt går som på räls så förråder de och dödar varandra en efter en. Varför? För att Jokern håller i trådarna. Direkt introduceras vi för filmens antagonist och hans förkärlek för kaos, allt under ett underhållande och actionfyllt bankrån. Lysande.

1. Tretton (Thirteen, 2003)
Två trettonåriga tjejer sitter på en säng, tar droger och slår varandra i ansiktet med rejäla knytnävsslag. Chockerande och oväntat, och dessutom slår det direkt fast filmens tema om tonåringar som det går åt helvete med. Ingen öppningsscen har någonsin fått mig att rycka till så mycket som denna.

Vilka öppningsscener gillar du bäst?