Vad jag har sett i veckan: Själar, stenar och snabba pengar

Varje söndag tänker jag skriva en kort sammanfattning av de filmer jag har tittat på. Jag kommer även sätta betyg på en skala från 1 till 5, enbart baserat på hur mycket jag gillade filmen.

Jag behöver förresten förslag på vad denna återkommande veckosammanfattning ska heta. Har ni någon bra idé på det så får ni gärna lägga en kommentar eller något.

COLD SOULS (Sofie Barthes, 2009)

Paul Giamatti gör det han gör bäst: spelar en deprimerad stackare på gränsen till sammanbrott. Kruxet här är att han spelar sig själv. Storyn lovar gott: Giamatti anlitar en firma som erbjuder sig att plocka bort själar från personer som känner sig för nedtyngda av dem. Kul koncept, och det bjuds på en del glimtar av svart humor. Tyvärr görs det inte mycket roligt med handlingen, utan istället blir det en seg "thriller" (utan thrills) när huvudpersonens själ hamnar på villovägar i Ryssland och han försöker få tillbaka den. En besvikelse.

2/5

SORAYA M. (Cyrus Nowrasteh, 2008)

Baserad på en sann historia om en kvinna i Iran som blev falskt anklagad för äktenskapsbrott och dömd till att stenas till döds. Givetvis hemskt att sådant här händer i vår värld, men trots en story som är värd att berättas så är det här ingen särskilt bra film. Istället för att ge någon sorts nyans åt vad som utspelar sig och de inblandade människorna så bjuder filmen bara på en helgonlik huvudperson, onda gubbar som som stryker skäggen i gatuhörn som värsta superskurkarna och ett ständigt inbankande av budskapet att "islam är ondskefullt". Det distraherar från vad som i grunden faktiskt är en stark berättelse.

2/5

127 TIMMAR (Danny Boyle, 2010)

Ännu en true story, denna om bersklättraren Aron Ralston som fastnade med armen under en stenbumling i Utah och satt fast i drygt fem dygn. Större delen av filmen utspelar sig alltså vid denna sten och med bara en skådespelare: James Franco. Med smart användande av flashbacks, fantasier, drömmar och den grava faktiska situationen så blir filmen aldrig seg. Snarare smått hypnotisk ibland. Franco gör ett kanonjobb i huvudrollen, och Danny Boyle ökar på sin imponerande meritlista med ännu en stark film som regissör.

4/5

THE TOWN (Ben Affleck, 2010) 
Ben Affleck följer upp sin överraskande lysande regidebut Gone Baby Gone med denna crime-thriller om ett gäng rånare i Boston. Under ett bankrån tar man en tillfällig gisslan, som gängets ledare sedan inleder ett förhållande med. Men fler rån planeras, polisen flåsar dem i nacken och intre stridigheter bubblar. Väldigt cool film med grymma actionscener, bra dialog och fint skådespel av Affleck själv, Jeremy Renner och Pete Postlethwaite i en av sina sista roller innan han gick bort.
4/5

THE COVE (Louie Psihoyos, 2009)

Oscarbelönad dokumentär om delfiner, särskilt i fångenskap, särskilt i en japansk vik där tusentals slaktas varje år till minimal nytta. Filmen fungerar på flera plan. 1) Den är väldigt informativ om ett ämne som inte tas upp så mycket som det borde. 2) Den visar på imponerande filmskapande då personerna bakom filmen möttes av idel motstånd från de japanska myndigheterna under produktionens gång. 3) Den väcker djup känslorespons i sitt starka klimax. Kort sagt: En lysande dokumentär.

5/5