Vad jag har sett i veckan: Tvåsamhet och brottslighet

FARVÄL LAS VEGAS (Mike Figgis, 1995)

Nicolas Cage spelar en alkoholist som efter att ha blivit av med sitt jobb åker till Las Vegas för att supa ihjäl sig. Väl där träffar han en prostituerad (Elizabeth Shue) och de blir kära i varandra. Men kanske av fel anledningar. En annorlunda film fylld till brädden med elände och hopplöshet, men också viss sorts ömhet och (becksvart) humor. Och fantastisk musik! Cage gör en av sina bästa roller någonsin, och Shue sackar inte efter för en sekund.

4/5

MIDNIGHT RUN (Martin Brest, 1988)

Helt okej action-komedi med Robert De Niro i rollen som prisjägare som måste föra en pratglad brottsling (Charles Grodin) från New York till Los Angeles, med polis och gangstrar hack i häl. Inte helt lyckad i första halvan där alla medspelare ska introduceras för tittaren, men den tar sig efter hand och visar prov på skön humor, bra action och riktigt fint samspel mellan de två huvudrollsinnehavarna.

3/5

BLUE VALENTINE (Derek Cianfrance, 2010)

Ryan Gosling och Michelle Williams spelar ett gift par vars äktenskap har minst sagt tappat gnistan. Vi får följa dem både under en helg i "nutid" när de ska försöka lappa ihop sitt förhållande, och under den tid när de först träffades och allt var underbart. Lysande film full av starka scener som hela tiden känns genuin och sann. Gosling och Williams visar än en gång att de hör till de bästa "unga" skådespelarna vi har idag. En av fjolårets bästa filmer.

5/5

HARD BOILED (John Woo, 1992)

Riktigt vass Hong Kong-action där poliser försöker få stopp på ett gäng vapensmugglare. En hel del väldigt coola actionscener där man aldrig sparar på krutet. Helt enkelt grymt underhållande. Klart bättre än The Killer, en annan John Woo-rulle jag såg för någon vecka sedan.
4/5

DUELL I SÖDERHAVET (John Boorman, 1968)
Lee Marvin och Toshiro Mifune spelar skeppsbrutna soldater på en öde ö. Då de inte kan varandras språk blir de bittra fiender. Inte så kul som det låter, tyvärr. Den här riktigt hatiska stämningen man skulle vilja ha dyker sällan upp ordentligt, även om det finns en del fräcka scener här och där. Tyvärr sjunker filmen ytterligare i sin andra halva, som dels är ganska seg och dessutom bjuder på ett riktigt kasst slut på filmen. Nej, det här funkade inte riktigt för mig, trots en god idé.
2/5