Läs vad jag tycker om Farväl Las Vegas på min andra blogg, Bara Bra Film!
måndag, januari 31, 2011
The King's Speech vinner hos SAG
Därmed inte sagt att saker och ting inte kan ändras mellan nu och Oscarsgalan. Inte i kategorien Bästa film då, alltså. Den är så gott som avgjord vid det här laget. Det har bara hänt en enda gång tidigare att en film vunnit hos PGA, DGA och SAG utan att ta hem Oscarn för Bästa film (Apollo 13 som förlorade mot Braveheart 1995, men Apollo 13 hade ett handikapp då dess regissör Ron Howard inte var Oscarsnominerad för Bästa regi). Däremot så kommer birollsinnehavarna i The King's Speech att ha möjlighet att överraska. I och med att filmen är så omtyckt nu så kan Geoffrey Rush och Helena Bonham Carter nog lyckas sno åt sig lite röster här och där. Vi får se.
söndag, januari 30, 2011
Vad jag har sett i veckan: Tvåsamhet och brottslighet
FARVÄL LAS VEGAS (Mike Figgis, 1995)
Nicolas Cage spelar en alkoholist som efter att ha blivit av med sitt jobb åker till Las Vegas för att supa ihjäl sig. Väl där träffar han en prostituerad (Elizabeth Shue) och de blir kära i varandra. Men kanske av fel anledningar. En annorlunda film fylld till brädden med elände och hopplöshet, men också viss sorts ömhet och (becksvart) humor. Och fantastisk musik! Cage gör en av sina bästa roller någonsin, och Shue sackar inte efter för en sekund.4/5
MIDNIGHT RUN (Martin Brest, 1988)
Helt okej action-komedi med Robert De Niro i rollen som prisjägare som måste föra en pratglad brottsling (Charles Grodin) från New York till Los Angeles, med polis och gangstrar hack i häl. Inte helt lyckad i första halvan där alla medspelare ska introduceras för tittaren, men den tar sig efter hand och visar prov på skön humor, bra action och riktigt fint samspel mellan de två huvudrollsinnehavarna.3/5
BLUE VALENTINE (Derek Cianfrance, 2010)
Ryan Gosling och Michelle Williams spelar ett gift par vars äktenskap har minst sagt tappat gnistan. Vi får följa dem både under en helg i "nutid" när de ska försöka lappa ihop sitt förhållande, och under den tid när de först träffades och allt var underbart. Lysande film full av starka scener som hela tiden känns genuin och sann. Gosling och Williams visar än en gång att de hör till de bästa "unga" skådespelarna vi har idag. En av fjolårets bästa filmer.5/5
HARD BOILED (John Woo, 1992)
Riktigt vass Hong Kong-action där poliser försöker få stopp på ett gäng vapensmugglare. En hel del väldigt coola actionscener där man aldrig sparar på krutet. Helt enkelt grymt underhållande. Klart bättre än The Killer, en annan John Woo-rulle jag såg för någon vecka sedan.4/5
Lee Marvin och Toshiro Mifune spelar skeppsbrutna soldater på en öde ö. Då de inte kan varandras språk blir de bittra fiender. Inte så kul som det låter, tyvärr. Den här riktigt hatiska stämningen man skulle vilja ha dyker sällan upp ordentligt, även om det finns en del fräcka scener här och där. Tyvärr sjunker filmen ytterligare i sin andra halva, som dels är ganska seg och dessutom bjuder på ett riktigt kasst slut på filmen. Nej, det här funkade inte riktigt för mig, trots en god idé.
2/5
Topp 5 öppningsscener
Du sätter dig ner framför TV:n, lite halvt uttråkad. Du sätter igång någon film som du hört ska vara bra, men du är lite skeptisk och förväntar dig inte så mycket. Du trycker på Play, sjunker ner i soffan och förbereder dig på att förhoppningsvis få ha ihjäl 90-120 minuter eller så utan att gäspa för mycket.
Det är här en öppningsscen är viktig. Är den medelmåttig eller rent av dålig så sitter du bara där och dina låga förväntningar sjunker ännu längre ner. Filmen kommer att få jobba hårt för att få dig att gilla den. Men om öppningscenen istället är riktigt bra så vaknar du till direkt. Filmen har redan fångat ditt intresse, och nu kommer du vara mer öppen och mottaglig för vad som komma skall.
Här är mina 5 favoriter vad gäller öppningsscener i film. Förutom de som jag inte kommer på just nu, förstås...
5. Spelaren (The Player, 1992)
Jag diggar långa oavbrutna klipp, och det är precis vad Spelaren bjuder på i sin öppningsscen. Under 8 minuter får man se sig omkring på ett filmproduktionsbolag, tjuvkika på möten genom fönster, stifta bekantskap med många av filmens huvudpersoner och dessutom få ta del av Spelarens lågmälda humor som hela tiden visar på filmbranschens mindre smickrande sidor. Och för att verkligen poängtera filmens meta-element går Fred Ward omkring och klagar på att det bara är en massa snabba hyperaktiva MTV-klipp i Hollywoodfilmer nuförtiden. Snygg och rolig öppning.
4. De hänsynslösa (Reservoir Dogs, 1992)
Ett gäng skurkar sitter på ett fik och pratar om Madonna och huruvida man bör lämna dricks eller inte. Mer än så är inte den här öppningen egentligen. Det finns två anledningar till att De hänsynslösa är med på den här listan. Nummer ett är att det är riktigt välskriven och rapp dialog som är kul att lyssna på samtidigt som det ger oss en bild av hur de olika rollfigurerna är till sättet. Nummer två är att det är första gången som Quentin Tarantinos säregna stil visas för världen. Hans fascination för att ha sina karaktärer snacka om sånt som inte har någonting med filmens handling att göra har ju blivit något av hans kännetecken.
3. Mission: Impossible III (2006)
Tom Cruise är hjälten. Philip Seymour Hoffman är boven. Hjälten är fastbunden vid en stol. Boven kräver att han ska berätta var "Rabbit's Foot" finns. Hjälten vägrar. Boven håller en pistol mot hjältens fru. Om hjälten inte ger med sig så dör frugan. Boven räknar från ett till tio. Hjälten försöker med alla medel att få boven att ge med sig. Lyckas det? En riktigt spänningsfylld öppning, och ett klockrent exempel på hur det ibland kan vara helt rätt att släppa ner tittaren rakt in i händelsernas centrum i början. Att sedan resten av filmen inte håller samma klass är en annan femma.
2. The Dark Knight (2008)
Ett gäng män i clownmasker rånar en bank. Trots att allt går som på räls så förråder de och dödar varandra en efter en. Varför? För att Jokern håller i trådarna. Direkt introduceras vi för filmens antagonist och hans förkärlek för kaos, allt under ett underhållande och actionfyllt bankrån. Lysande.
1. Tretton (Thirteen, 2003)
Två trettonåriga tjejer sitter på en säng, tar droger och slår varandra i ansiktet med rejäla knytnävsslag. Chockerande och oväntat, och dessutom slår det direkt fast filmens tema om tonåringar som det går åt helvete med. Ingen öppningsscen har någonsin fått mig att rycka till så mycket som denna.
Vilka öppningsscener gillar du bäst?
Det är här en öppningsscen är viktig. Är den medelmåttig eller rent av dålig så sitter du bara där och dina låga förväntningar sjunker ännu längre ner. Filmen kommer att få jobba hårt för att få dig att gilla den. Men om öppningscenen istället är riktigt bra så vaknar du till direkt. Filmen har redan fångat ditt intresse, och nu kommer du vara mer öppen och mottaglig för vad som komma skall.
Här är mina 5 favoriter vad gäller öppningsscener i film. Förutom de som jag inte kommer på just nu, förstås...
Jag diggar långa oavbrutna klipp, och det är precis vad Spelaren bjuder på i sin öppningsscen. Under 8 minuter får man se sig omkring på ett filmproduktionsbolag, tjuvkika på möten genom fönster, stifta bekantskap med många av filmens huvudpersoner och dessutom få ta del av Spelarens lågmälda humor som hela tiden visar på filmbranschens mindre smickrande sidor. Och för att verkligen poängtera filmens meta-element går Fred Ward omkring och klagar på att det bara är en massa snabba hyperaktiva MTV-klipp i Hollywoodfilmer nuförtiden. Snygg och rolig öppning.
Ett gäng skurkar sitter på ett fik och pratar om Madonna och huruvida man bör lämna dricks eller inte. Mer än så är inte den här öppningen egentligen. Det finns två anledningar till att De hänsynslösa är med på den här listan. Nummer ett är att det är riktigt välskriven och rapp dialog som är kul att lyssna på samtidigt som det ger oss en bild av hur de olika rollfigurerna är till sättet. Nummer två är att det är första gången som Quentin Tarantinos säregna stil visas för världen. Hans fascination för att ha sina karaktärer snacka om sånt som inte har någonting med filmens handling att göra har ju blivit något av hans kännetecken.
Tom Cruise är hjälten. Philip Seymour Hoffman är boven. Hjälten är fastbunden vid en stol. Boven kräver att han ska berätta var "Rabbit's Foot" finns. Hjälten vägrar. Boven håller en pistol mot hjältens fru. Om hjälten inte ger med sig så dör frugan. Boven räknar från ett till tio. Hjälten försöker med alla medel att få boven att ge med sig. Lyckas det? En riktigt spänningsfylld öppning, och ett klockrent exempel på hur det ibland kan vara helt rätt att släppa ner tittaren rakt in i händelsernas centrum i början. Att sedan resten av filmen inte håller samma klass är en annan femma.
Ett gäng män i clownmasker rånar en bank. Trots att allt går som på räls så förråder de och dödar varandra en efter en. Varför? För att Jokern håller i trådarna. Direkt introduceras vi för filmens antagonist och hans förkärlek för kaos, allt under ett underhållande och actionfyllt bankrån. Lysande.
Två trettonåriga tjejer sitter på en säng, tar droger och slår varandra i ansiktet med rejäla knytnävsslag. Chockerande och oväntat, och dessutom slår det direkt fast filmens tema om tonåringar som det går åt helvete med. Ingen öppningsscen har någonsin fått mig att rycka till så mycket som denna.
Vilka öppningsscener gillar du bäst?
DGA Award går till The King's Speech
Directors Guild of America, alltså regissörernas branschförening, har precis delat ut sina årliga priser. Vinnaren av det största priset för bästa regi i en långfilm gick till Tom Hooper för The King's Speech. Lite oväntat då även många som har tippat The King's Speech till att vinna Bästa film på Oscarsgalan har tvekat mellan Hooper och The Social Networks David Fincher till priset för Bästa regi.
Vad innebär då detta? Jo, antagligen så kommer The King's Speech nu att ta hem Bästa film på Oscarsgalan. DGAs regipris och Oscars pris för Bästa regi har bara gått till skilda personer 6 gånger sedan DGA började ge ut sitt pris 1948 (DGA och Akademien har många röstande medlemmar gemensamma). Och de filmer som vinner för Bästa regi tar även hem Bästa film i 75% av fallen. Vilket inte är lika dödssäker statistik, men om någon tidigare trodde på en oenighet mellan Film och Regi i år så var det åt andra hållet: Film till The King's Speech, Regi till Fincher. Vinner Hooper för Bästa regi på Oscarsgalan så är Bästa film klappat och klart. Det är det antagligen redan.
Det här avrundar en spektakulär vecka i Oscarsracet. Förra söndagen var så gott som alla övertygade om The Social Network var storfavorit, särskilt efter att den tagit hem priset för Bästa film på Golden Globe-galan. Sedan gav Producers Guild sitt pris till The King's Speech, sedan fick filmen flest nomineringar till Oscargalan (hela 12 stycken), och så nu detta. Nu är det ingen som vågar tro annat än att The King' Speech tar hem spelet på Oscarsgalan. På bara en vecka har vinden vänt totalt.
 |
| Tom Hooper |
Det här avrundar en spektakulär vecka i Oscarsracet. Förra söndagen var så gott som alla övertygade om The Social Network var storfavorit, särskilt efter att den tagit hem priset för Bästa film på Golden Globe-galan. Sedan gav Producers Guild sitt pris till The King's Speech, sedan fick filmen flest nomineringar till Oscargalan (hela 12 stycken), och så nu detta. Nu är det ingen som vågar tro annat än att The King' Speech tar hem spelet på Oscarsgalan. På bara en vecka har vinden vänt totalt.
torsdag, januari 27, 2011
Javier Bardem erbjuden huvudroll i The Dark Tower
For ett tag sedan kom det fram att Ron Howard (mannen bakom filmer som A Beautiful Mind och Da Vinci-koden) ska filmatisera Stephen Kings populära romanserie The Dark Tower (svensk titel "Det mörka tornet"). Det kommer bli ett megaprojekt på tre filmer och två säsonger av en TV-serie.
The Dark Tower, som blandar inslag av fantasy, sci-fi och western, är av Stephen King själv ansedd att vara hans livsverk. De sju böckerna handlar om hur Roland leder ett gäng människor genom en söndertrasad värld för att hitta det mörka tornet som sägs finnas i centrum av hela universum. Själv orkade jag bara läsa de tre första böckerna innan intresset svalnade, men jag kan helt klart tänka mig att ge filmerna en chans, och serien har gott om fans runtom i världen. Javier Bardem är en grym skådis som säkert kommer passa utmärkt i rollen. Om han nu accepterar, det vill säga.
Första filmen beräknas ha premiär 2013.
Har du läst The Dark Tower? Ser du fram emot en filmserie?
onsdag, januari 26, 2011
Bra film och film man tycker om: vad är skillnaden?
En av mina favoritfilmer är actionrullen Crank, där Jason Statham spelar en yrkesmördare som får ett gift i kroppen som gör att han dör om han inte håller adrenalinet uppe konstant. Och när jag säger "en av mina favoritfilmer" menar jag verkligen en av de filmer jag gillar allra mest någonsin i hela världen. Vi snackar Topp 5 här. Jag kan se den hur många gånger som helst utan att tröttna. Det är bara 100% action hela tiden. Den osar coolhet. Den skäms inte för vad den är och försöker inte pressa in för mycket onödig story som ingen bryr sig om. Det är helt enkelt en vansinnigt underhållande film.
Men när jag pratar film med andra filmfanatiker så drar jag mig rejält från att avslöja att Crank skulle dyka upp på min personliga topplista. Den är ju så urbota dum (även för att vara en actionfilm). Där är ju ingen handling eller intressanta karaktärer. Den har ju ingenting att säga. Det är ju inget kvalitativt filmskapande. Den är ju inte "bra"!
Men... varför är den inte det? Eller, vänta. Vad menas egentligen med "bra" film?
Gudfadern är en "bra" film. Citizen Kane är en "bra" film. Pulp Fiction och För en handfull dollar och De sju samurajerna är också "bra" filmer. Objektivt "bra", alltså: solen går upp i öst, vatten är vått, och de filmerna är "bra". Jag vet att de är "bra" för att jag har läst att alla kritiker och filmexperter säger att de är "bra". De säger att de filmerna har den sortens kvaliteter som "bra" filmer ska ha. Vissa av dessa människor har varit hardcore filmintresserade i 30 år eller mer. De har spenderat mycket tid på att forska om, fundera på och diskutera film. En gång i tiden har de influerats av kritiker och filmexperter som kom före dem. Idéen om "bra" film är inget som någon enskild människa har bara kommit på helt plötsligt, utan det har vuxit fram ända sedan filmmediet först kom till i slutet av 1800-talet. Om några är kvalificerade att säga vad som är "bra" film så är det dessa personer.
Själv har jag bara varit filmfanatiker i ett par år. Jag har aldrig pluggat filmvetenskap på universitet eller dylikt. Jag har läst ett par böcker om film, men resten av min kunskap kommer bara från att ha tittat på film, pratat om film och läst bloggare och kritiker på nätet och i tidningar. Visst, jag försöker suga åt mig så mycket kunskap och olika infallsvinklar som möjligt för att kunna få ut så mycket som möjligt av mitt filmtittande. Men är jag kvalificerad att säga vad som är "bra" film? Nej, det tror jag inte.
Så visst tror jag att det kan finnas objektivt "bra" (och därmed också "dålig") film. Givetvis är det ingen exakt vetenskap, men det finns kriterier och måttstockar som har vuxit fram under det senaste dryga århundradet som experter ( kanske omedvetet) använder sig av för att bedöma film. Det tror jag kan finnas.
Men. Användandet av dessa kriterier och måttstockar måste växa fram naturligt hos varje människa som använder dem. En aspirerande filmfanatiker ska inte läsa att kritiker och experter tycker att Gudfadern är en "bra" film och därmed hålla med om det. Han måste försöka förstå vilka egenskaper den har som gör att den anses "bra", och han måste dessutom försöka förstå varför dessa egenskaper anses vara "bra". Objektivt "bra" är ingen bedömning som ska göras i all hast. Kunskapen om "bra" måste antagligen växa fram under en lång tid. Åratal.
Så får inte en vanlig Svensson säga att en film är bra? Jo, det är klart han får. Har man varit på bio och sett Inception och blivit jätteimponerad så är det klart att det är en bra film i ens egen åsikt. Det är ett subjektivt bra. Ett bra som inte behöver stängas in av citationstecken. Ett subjektivt bra, alltså ett bra som helt baseras på individuell smak, är tillgängligt för alla. Om ett objektivt "bra" kräver år av lärdom och kunskaper för att förstås och användas korrekt så är det också främst till nytta i mer slutna sammanhang med andra folk som förstår sig på vad som är "bra".
Så är dock inte fallet. Surfar man omkring på forum och bloggar på nätet stöter man på idel människor som avgudar regissörer som Akira Kurosawa, Francis Ford Coppola och Orson Welles, alltså regissörer som är allmänt erkända som skapare av "bra" filmer. Många av dessa människor på nätet är filmstuderande och förstår sig på "bra", eller är i alla fall på god väg att lära sig. Det är helt okej. Andra är mångåriga experter och har sysslat med film länge. Ännu bättre.
Andra är tonåringar eller nykomlingar som inte har låtit sin uppfattning om "bra" utvecklas naturligt, antingen för att de inte bryr sig tillräckligt mycket eller för att de helt enkelt inte har varit filmintresserade tillräckligt länge för att det ska ha fått chans till det. Men de har hört att dessa regissörers filmer ska vara "bra" och därmed sällar de sig till skaran, för om man tycker likadant som experter så måste man ju ha rätt. Och om någon skulle ifrågasätta deras tycken så kan de peka på experterna och säga "Jo, men dessa personer håller med mig, och de vet minsann vad som är bra film!". Jag vill poängtera här att jag inte försöker vara snobbig och påstå att man inte kan gilla Gudfadern när man är 16 år gammal. Det handlar om ton. Man kan säga att Gudfadern är bra för att man gillar den som film. Man kan inte säga att den är objektivt "bra" och en solklar klassiker och en milstolpe i filmhistorien om man inte förstår varför.
Så för gemene man är "bra" oväsentligt. Bra regerar istället. "Bra" är inte bättre än bra. "Bra" är annorlunda än bra.
För att återknyta till vad jag skrev i början: Crank är ingen "bra" film. Men i mina ögon är den bra. Nej, inte bra. Fantastisk. För jag tycker om den så jävla mycket. Jag kan argumentera för varför jag gillar den också, men de sakerna jag gillar den för väger inte så tungt i sammanhang där "bra" styr och ställer. Det är inte samme kriterier och måttstockar som gäller.
Man kan spinna vidare på detta. Varför är draman så mycket oftare "bra" än actionfilmer och rysare är? Varför är gamla svartvita filmer mer "bra" än moderna rullar? Varför är allvarliga filmer mer "bra" än komedier? Det har jag ingen aning om. När jag tänker på vilka filmer som är mina favoriter så är det just komedier som dominerar. Visst, det är filmer som kan ha fått bra kritik och så, men kanske inte mycket som allmänt skulle kallas klassiker. Varför gillar jag så mycket film som inte är så "bra" som möjligt?
Det vet jag inte det heller. Jag vet bara vad jag gillar. Jag vet att när jag sätter ett betyg på en film på t. ex. Filmtipset.se så är det mest för personligt bruk, så jag själv kan hålla reda på vad jag har sett och vad jag tyckte om. Varför ska jag då försöka anpassa mig och ljuga för att imponera på en osynlig publik?
Slutsatsen är kanske att vi har alla olika tycke och smak. Det verkar löjligt att ha skrivit 1300 ord bara för att komma fram till denna självklarhet, men så är det. Jag gillar Gudfadern, men den är lite seg och utdragen på sina ställen. Därför har jag satt 3/5 i betyg på den. Jag tycker om Martin Scorseses kritikerrosade film Taxi Driver riktigt mycket och ger den 4/5 i betyg, då den är jättebra men saknar det där lilla extra som skulle få mig att verkligen trollbindas av den. Men jag älskar Crank. Och Anchorman: The Legend of Ron Burgundy med Will Ferrell. Och The Boondock Saints. De får alla 5/5 i betyg. 5/5 får även mer kritikerhyllade filmer som Lost in Translation och Gökboet. Inte för att det är okej att säga att de är "bra". Utan för att de är bra.
Så jag får kanske ta tillbaka det jag skrev i den här bloggens första inlägg. Skriver jag att en film är bra så betyder det att den är bra. Har ni läst hela det här inlägget så förstår ni förhoppningsvis vad jag menar när jag säger så.
 |
| "Juice me." |
Men när jag pratar film med andra filmfanatiker så drar jag mig rejält från att avslöja att Crank skulle dyka upp på min personliga topplista. Den är ju så urbota dum (även för att vara en actionfilm). Där är ju ingen handling eller intressanta karaktärer. Den har ju ingenting att säga. Det är ju inget kvalitativt filmskapande. Den är ju inte "bra"!
Men... varför är den inte det? Eller, vänta. Vad menas egentligen med "bra" film?
Gudfadern är en "bra" film. Citizen Kane är en "bra" film. Pulp Fiction och För en handfull dollar och De sju samurajerna är också "bra" filmer. Objektivt "bra", alltså: solen går upp i öst, vatten är vått, och de filmerna är "bra". Jag vet att de är "bra" för att jag har läst att alla kritiker och filmexperter säger att de är "bra". De säger att de filmerna har den sortens kvaliteter som "bra" filmer ska ha. Vissa av dessa människor har varit hardcore filmintresserade i 30 år eller mer. De har spenderat mycket tid på att forska om, fundera på och diskutera film. En gång i tiden har de influerats av kritiker och filmexperter som kom före dem. Idéen om "bra" film är inget som någon enskild människa har bara kommit på helt plötsligt, utan det har vuxit fram ända sedan filmmediet först kom till i slutet av 1800-talet. Om några är kvalificerade att säga vad som är "bra" film så är det dessa personer.
 |
| En "bra" film. |
Själv har jag bara varit filmfanatiker i ett par år. Jag har aldrig pluggat filmvetenskap på universitet eller dylikt. Jag har läst ett par böcker om film, men resten av min kunskap kommer bara från att ha tittat på film, pratat om film och läst bloggare och kritiker på nätet och i tidningar. Visst, jag försöker suga åt mig så mycket kunskap och olika infallsvinklar som möjligt för att kunna få ut så mycket som möjligt av mitt filmtittande. Men är jag kvalificerad att säga vad som är "bra" film? Nej, det tror jag inte.
Så visst tror jag att det kan finnas objektivt "bra" (och därmed också "dålig") film. Givetvis är det ingen exakt vetenskap, men det finns kriterier och måttstockar som har vuxit fram under det senaste dryga århundradet som experter ( kanske omedvetet) använder sig av för att bedöma film. Det tror jag kan finnas.
Men. Användandet av dessa kriterier och måttstockar måste växa fram naturligt hos varje människa som använder dem. En aspirerande filmfanatiker ska inte läsa att kritiker och experter tycker att Gudfadern är en "bra" film och därmed hålla med om det. Han måste försöka förstå vilka egenskaper den har som gör att den anses "bra", och han måste dessutom försöka förstå varför dessa egenskaper anses vara "bra". Objektivt "bra" är ingen bedömning som ska göras i all hast. Kunskapen om "bra" måste antagligen växa fram under en lång tid. Åratal.
Så får inte en vanlig Svensson säga att en film är bra? Jo, det är klart han får. Har man varit på bio och sett Inception och blivit jätteimponerad så är det klart att det är en bra film i ens egen åsikt. Det är ett subjektivt bra. Ett bra som inte behöver stängas in av citationstecken. Ett subjektivt bra, alltså ett bra som helt baseras på individuell smak, är tillgängligt för alla. Om ett objektivt "bra" kräver år av lärdom och kunskaper för att förstås och användas korrekt så är det också främst till nytta i mer slutna sammanhang med andra folk som förstår sig på vad som är "bra".
 |
| Francis Ford Coppola är glad, för han är ansedd att vara "bra". |
Så är dock inte fallet. Surfar man omkring på forum och bloggar på nätet stöter man på idel människor som avgudar regissörer som Akira Kurosawa, Francis Ford Coppola och Orson Welles, alltså regissörer som är allmänt erkända som skapare av "bra" filmer. Många av dessa människor på nätet är filmstuderande och förstår sig på "bra", eller är i alla fall på god väg att lära sig. Det är helt okej. Andra är mångåriga experter och har sysslat med film länge. Ännu bättre.
Andra är tonåringar eller nykomlingar som inte har låtit sin uppfattning om "bra" utvecklas naturligt, antingen för att de inte bryr sig tillräckligt mycket eller för att de helt enkelt inte har varit filmintresserade tillräckligt länge för att det ska ha fått chans till det. Men de har hört att dessa regissörers filmer ska vara "bra" och därmed sällar de sig till skaran, för om man tycker likadant som experter så måste man ju ha rätt. Och om någon skulle ifrågasätta deras tycken så kan de peka på experterna och säga "Jo, men dessa personer håller med mig, och de vet minsann vad som är bra film!". Jag vill poängtera här att jag inte försöker vara snobbig och påstå att man inte kan gilla Gudfadern när man är 16 år gammal. Det handlar om ton. Man kan säga att Gudfadern är bra för att man gillar den som film. Man kan inte säga att den är objektivt "bra" och en solklar klassiker och en milstolpe i filmhistorien om man inte förstår varför.
Så för gemene man är "bra" oväsentligt. Bra regerar istället. "Bra" är inte bättre än bra. "Bra" är annorlunda än bra.
För att återknyta till vad jag skrev i början: Crank är ingen "bra" film. Men i mina ögon är den bra. Nej, inte bra. Fantastisk. För jag tycker om den så jävla mycket. Jag kan argumentera för varför jag gillar den också, men de sakerna jag gillar den för väger inte så tungt i sammanhang där "bra" styr och ställer. Det är inte samme kriterier och måttstockar som gäller.
Man kan spinna vidare på detta. Varför är draman så mycket oftare "bra" än actionfilmer och rysare är? Varför är gamla svartvita filmer mer "bra" än moderna rullar? Varför är allvarliga filmer mer "bra" än komedier? Det har jag ingen aning om. När jag tänker på vilka filmer som är mina favoriter så är det just komedier som dominerar. Visst, det är filmer som kan ha fått bra kritik och så, men kanske inte mycket som allmänt skulle kallas klassiker. Varför gillar jag så mycket film som inte är så "bra" som möjligt?
 |
| Världens bästa vampyrfilm. Enligt mig. |
Det vet jag inte det heller. Jag vet bara vad jag gillar. Jag vet att när jag sätter ett betyg på en film på t. ex. Filmtipset.se så är det mest för personligt bruk, så jag själv kan hålla reda på vad jag har sett och vad jag tyckte om. Varför ska jag då försöka anpassa mig och ljuga för att imponera på en osynlig publik?
Slutsatsen är kanske att vi har alla olika tycke och smak. Det verkar löjligt att ha skrivit 1300 ord bara för att komma fram till denna självklarhet, men så är det. Jag gillar Gudfadern, men den är lite seg och utdragen på sina ställen. Därför har jag satt 3/5 i betyg på den. Jag tycker om Martin Scorseses kritikerrosade film Taxi Driver riktigt mycket och ger den 4/5 i betyg, då den är jättebra men saknar det där lilla extra som skulle få mig att verkligen trollbindas av den. Men jag älskar Crank. Och Anchorman: The Legend of Ron Burgundy med Will Ferrell. Och The Boondock Saints. De får alla 5/5 i betyg. 5/5 får även mer kritikerhyllade filmer som Lost in Translation och Gökboet. Inte för att det är okej att säga att de är "bra". Utan för att de är bra.
Så jag får kanske ta tillbaka det jag skrev i den här bloggens första inlägg. Skriver jag att en film är bra så betyder det att den är bra. Har ni läst hela det här inlägget så förstår ni förhoppningsvis vad jag menar när jag säger så.
tisdag, januari 25, 2011
Lite tankar och sammanfattning om årets Oscarsnomineringar
Så var då äntligen väntan över. Efter en 15 minuters livesändning följt av en mängd intensivt diskuterande med andra fanatiker på Twitter är det dags för mig att reflektera lite över årets Oscarsnomineringar. Det gick lite sisådär med mina egna gissningar, då jag missade en nominering i nästan varje kategori jag vågade mig på (men jag prickade Bästa animerade film, i alla fall!). 82,5% rätt totalt, vilket jag kan leva med.
Flest nomineringar fick The King's Speech, som håvade in hela 12 stycken, däribland för Bästa film. På bara ett par dagar har hela racet vänt från vad som troddes vara en storseger för The Social Network till en viss fördel för The King's Speech, filmen om den stammande Kung George VI. Först vann den Producers Guilds pris för Bästa film och så nu denna Oscartriumf. Bara en sådan sak som att den blev nominerad för Bästa ljud (en kategori som oftast fokuserar sig på actionfilmer och liknande, inte pratiga draman) säger en hel del om hur stor support den har av många olika delar av Akademien. Andra filmer som fick många nomineringar idag var True Grit (10), The Social Network, Inception (8 vardera), The Fighter (7) och 127 Timmar (6).
I den tyngsta kategorien, Bästa film, blev det inte någon direkt överraskning. All 10 nominerade var bland de 11 förhandstippade, och det blev Ben Afflecks The Town som fann sig stå utan en nominering. Själv är jag väldigt glad att Winter's Bone klarade sig över gränsen då det var en av de filmer som hängde löst.
Dagens största skräll var att Christopher Nolan inte blev nominerad till Bästa regi för sin Inception. Allmänna opinionen var att sista platsen stod mellan David O. Russell för The Fighter och Joel & Ethan Coen för True Grit, men de klarade sig allihopa. Akademiens nej till Nolan väckte en hel del starka känslor på Twitter, men regissören nominerades både som producent och manusförfattare till filmen, så han är nog rätt glad ändå. Värt att notera är att det här är tredje gången som Nolan har nominerats av Directors Guild och ändå missat Bästa regi-nomineringen (tidigare nomineringar var för Memento och The Dark Knight).
Något som jag blev desto mer förvånad över var att Inception även missade nominering för Bästa klippning. Hela den filmen bygger ju på just klippning och redigering, så det här blir jag inte riktigt klok på. Som jag sa i mina gissningar så är det 30 år sedan en film vann Bästa film utan att vara nominerad för sin klippning. Båda storfavoriterna The Social Network och The King's Speech blev nominerade här, så den trenden ser ut att hålla i sig i år.
I Bästa manliga huvudroll tog Biutifuls Javier Bardem den plats som många hade tippat åt Robert Duvall. Jag trodde att kanske inte tillräckligt många hade sett den mexikanska filmen, men han har fått mycket högljutt stöd av andra omtyckta kändisar som t. ex. Julia Roberts. Det har tydligen hjälpt. På den kvinnliga sidan av huvudrollerna tog de fyra förhandsfavoriterna alla sina platser på nomineringspodiet. Femte platsen gick till Michelle Williams, vilket blev den enda nomineringen Blue Valentine fick idag.
I Bästa manliga biroll följde Akademien de nomineringar som Screen Actors Guild kom med för ett tag sedan, vilket innebar att Winter's Bones John Hawkes (välförtjänt) kom in på bekostnad av Andrew Garfield i The Social Network. Fun Fact: tre av fem nominerade har superhjälte-anknytning. Mark Ruffalo och Jeremy Renner ska spela Hulken respektive Hawkeye i kommande The Avengers, och Christian Bale är ju Batman. 14-åriga Hailee Steinfeld, som jag trodde skulle hamna i Bästa kvinnliga huvudroll, blev istället nominerad som birollsinnehavare, vilket tyvärr är vanligt för unga skådespelerskor oavsett hur stor roll de råkar ha i sina filmer. Det gjorde att Mila Kunis inte blev nominerad till en Oscar för sin roll i Black Swan, trots tidigare nomineringar till både SAG-priset och Golden Globe. Däremot firas det nog rejält i Australien, landet som nu fick tre skådisar nominerade (Nicole Kidman, Geoffrey Rush och Jacki Weaver) på sin nationaldag.
Som jag trodde så blev inte det svenska bidraget I rymden finns inga känslor nominerat till Bästa icke-engelskspråkiga film. Istället blev det en rejäl skräll när Greklands Dogtooth blev nominerad. Dogtooth är en väldigt tabubrytande film med incest, kattmord och annat smått och gott, vilket inte är något som Akademien brukar gå igång på.
Shutter Island, av Martin Scorsese, blev lite oväntat helt utan nomineringar.
Jag har inte sett alla filmer än, men i överlag är jag väldigt nöjd med årets nomineringar. Bortsett från Inceptions oväntade frånfälle i regi och klippning så var det inget som jag både hoppades på och förväntade mig som uteblev. Dessutom fick underdogen Winter's Bone alla fyra nomineringar som den varit och nosat på (Bästa film, kvinnlig huvudroll, manlig biroll och manus efter förlaga), vilket jag tyckte var väldigt kul.
Nu blir det fem långa veckor tills Oscargalan hålls och vi får reda på vilka vinnarna blir.
Synpunkter på årets nomineringar?
 |
| "Hail t-t-to the k-k-k-k-king, b-baby!" |
Flest nomineringar fick The King's Speech, som håvade in hela 12 stycken, däribland för Bästa film. På bara ett par dagar har hela racet vänt från vad som troddes vara en storseger för The Social Network till en viss fördel för The King's Speech, filmen om den stammande Kung George VI. Först vann den Producers Guilds pris för Bästa film och så nu denna Oscartriumf. Bara en sådan sak som att den blev nominerad för Bästa ljud (en kategori som oftast fokuserar sig på actionfilmer och liknande, inte pratiga draman) säger en hel del om hur stor support den har av många olika delar av Akademien. Andra filmer som fick många nomineringar idag var True Grit (10), The Social Network, Inception (8 vardera), The Fighter (7) och 127 Timmar (6).
I den tyngsta kategorien, Bästa film, blev det inte någon direkt överraskning. All 10 nominerade var bland de 11 förhandstippade, och det blev Ben Afflecks The Town som fann sig stå utan en nominering. Själv är jag väldigt glad att Winter's Bone klarade sig över gränsen då det var en av de filmer som hängde löst.
 |
| "Jag får väl göra en ny Batman-rulle som spelar in en miljard dollar istället...*suck*" |
Dagens största skräll var att Christopher Nolan inte blev nominerad till Bästa regi för sin Inception. Allmänna opinionen var att sista platsen stod mellan David O. Russell för The Fighter och Joel & Ethan Coen för True Grit, men de klarade sig allihopa. Akademiens nej till Nolan väckte en hel del starka känslor på Twitter, men regissören nominerades både som producent och manusförfattare till filmen, så han är nog rätt glad ändå. Värt att notera är att det här är tredje gången som Nolan har nominerats av Directors Guild och ändå missat Bästa regi-nomineringen (tidigare nomineringar var för Memento och The Dark Knight).
Något som jag blev desto mer förvånad över var att Inception även missade nominering för Bästa klippning. Hela den filmen bygger ju på just klippning och redigering, så det här blir jag inte riktigt klok på. Som jag sa i mina gissningar så är det 30 år sedan en film vann Bästa film utan att vara nominerad för sin klippning. Båda storfavoriterna The Social Network och The King's Speech blev nominerade här, så den trenden ser ut att hålla i sig i år.
 |
| Javier Bardem deppar omkring i Biutiful |
I Bästa manliga huvudroll tog Biutifuls Javier Bardem den plats som många hade tippat åt Robert Duvall. Jag trodde att kanske inte tillräckligt många hade sett den mexikanska filmen, men han har fått mycket högljutt stöd av andra omtyckta kändisar som t. ex. Julia Roberts. Det har tydligen hjälpt. På den kvinnliga sidan av huvudrollerna tog de fyra förhandsfavoriterna alla sina platser på nomineringspodiet. Femte platsen gick till Michelle Williams, vilket blev den enda nomineringen Blue Valentine fick idag.
I Bästa manliga biroll följde Akademien de nomineringar som Screen Actors Guild kom med för ett tag sedan, vilket innebar att Winter's Bones John Hawkes (välförtjänt) kom in på bekostnad av Andrew Garfield i The Social Network. Fun Fact: tre av fem nominerade har superhjälte-anknytning. Mark Ruffalo och Jeremy Renner ska spela Hulken respektive Hawkeye i kommande The Avengers, och Christian Bale är ju Batman. 14-åriga Hailee Steinfeld, som jag trodde skulle hamna i Bästa kvinnliga huvudroll, blev istället nominerad som birollsinnehavare, vilket tyvärr är vanligt för unga skådespelerskor oavsett hur stor roll de råkar ha i sina filmer. Det gjorde att Mila Kunis inte blev nominerad till en Oscar för sin roll i Black Swan, trots tidigare nomineringar till både SAG-priset och Golden Globe. Däremot firas det nog rejält i Australien, landet som nu fick tre skådisar nominerade (Nicole Kidman, Geoffrey Rush och Jacki Weaver) på sin nationaldag.
 |
| Danska "Hämnden", med Mikael Persbrandt. Heja Sverige! |
Som jag trodde så blev inte det svenska bidraget I rymden finns inga känslor nominerat till Bästa icke-engelskspråkiga film. Istället blev det en rejäl skräll när Greklands Dogtooth blev nominerad. Dogtooth är en väldigt tabubrytande film med incest, kattmord och annat smått och gott, vilket inte är något som Akademien brukar gå igång på.
Shutter Island, av Martin Scorsese, blev lite oväntat helt utan nomineringar.
 |
| John Hawkes, Winter's Bone |
Nu blir det fem långa veckor tills Oscargalan hålls och vi får reda på vilka vinnarna blir.
Synpunkter på årets nomineringar?
2011 års Oscarsnomineringar
Nytt inlägg med mina tankar, funderingar och reaktioner kommer om ett tag.
BÄSTA FILM
127 Timmar
Black Swan
The Fighter
Inception
The Kids Are All Right
The King's Speech
The Social Network
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone
127 Timmar
Black Swan
The Fighter
Inception
The Kids Are All Right
The King's Speech
The Social Network
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone
BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
Javier Bardem - Biutiful
Jeff Bridges - True Grit
Jesse Eisenberg - The Social Network
Colin Firth - The King's Speech
James Franco - 127 Timmar
BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL
Annette Benning - The Kids Are All Right
Nicole Kidman - Rabbit Hole
Jennifer Lawrence - Winter's Bone
Natalie Portman - Black Swan
Michelle Williams - Blue Valentine
Nicole Kidman - Rabbit Hole
Jennifer Lawrence - Winter's Bone
Natalie Portman - Black Swan
Michelle Williams - Blue Valentine
BÄSTA REGI
Darren Aronofsky - Black Swan
Darren Aronofsky - Black Swan
David O. Russell - The Fighter
Tom Hooper - The King's Speech
David Fincher - The Social Network
Joel & Ethan Coen - True Grit
BÄSTA MANLIGA BIROLL
Christian Bale - The Fighter
Mark Ruffalo - The Kids Are All Right
Geoffrey Rush - The King's Speech
Christian Bale - The Fighter
Mark Ruffalo - The Kids Are All Right
Geoffrey Rush - The King's Speech
Jeremy Renner - The Town
John Hawkes - Winter's Bone
John Hawkes - Winter's Bone
BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Amy Adams - The Fighter
Amy Adams - The Fighter
Helena Bonham Carter - The King's Speech
Melissa Leo - The Fighter
Melissa Leo - The Fighter
Hailee Steinfeld - True Grit
Jacki Weaver - Animal Kingdom
Halvtimme kvar!
14:30 börjar sändningen där årets Oscarsnomineringar ska utannonseras. Går att se online på Oscar.com .
Passar också på att göra en "sista minuten"-ändring i mina gissningar: Sam Rockwell (Conviction) tar en plats i Bästa manliga biroll, och Andrew Garfield (The Social Network) åker ut. Antagligen dumdristigt, med... no guts, no glory.
Återkommer efter sändingen med synpunkter.
Passar också på att göra en "sista minuten"-ändring i mina gissningar: Sam Rockwell (Conviction) tar en plats i Bästa manliga biroll, och Andrew Garfield (The Social Network) åker ut. Antagligen dumdristigt, med... no guts, no glory.
Återkommer efter sändingen med synpunkter.
Guldbaggegalans vinnare
 |
| Världens fulaste pris? |
Igår gick Sveriges egna filmprisgala av stapeln. Pernilla Augusts Svinalängorna vann flest priser, men det var Sebbe som tog priset för bästa film. Värt att notera är att Sveriges utvalda bidrag till Oscargalans pris för bästa icke-engelskspråkiga film, I rymden finns inga känslor, inte vann ett dugg här på hemmaplan.
Här är en fullständig lista av kvällens vinnare, lånad från SVT.se.
Bästa manliga biroll
Peter Dalle
för rollen som Gösta i Himlen är oskyldigt blå
Bästa kvinnliga biroll
Outi Mäenpää
för rollen som Aili i Svinalängorna
Bästa dokumentär
Ångrarna
Producent: Kristina Åberg
Regi och manus: Marcus Lindeen
Bästa manuskript
Lisa Langseth
för manuskriptet till Till det som är vackert
Bästa regi
Pernilla August
för Svinalängorna
Bästa kvinnliga huvudroll
Alicia Vikander
för rollen som Katarina i Till det som är vackert
Biopublikens pris
Änglagård - tredje gången gillt
Bästa foto
Aril Wretblad
för fotot i Snabba Cash
Bästa film
Sebbe
Producent: Rebecka Lafrenz och Mimmi Spång
Bästa manliga huvudroll
Joel Kinnaman
för rollen som JW i Snabba Cash
Bästa kortfilm
Tussilago
Producent: Linda Hambäck och Niklas Adolfsson
Regi och manus: Jonas Odell
Gullspiran
Lisbet Gabrielsson, för sina insatser inom barnfilmen.
Särskilda insatser
Ola Simonsson (regi), Johannes Stjärne Nilsson (regi) och Magnus Börjeson (kompositör) prisades för arbetet med Sound of Noise.
Åsa Mossberg prisades för klippningen av Svinalängorna.
Jeanette Klintberg prisades för rollsättningen i Snabba cash.
måndag, januari 24, 2011
17 snygga filmposters från 2010
Bilderna tagna från IMP Awards, som har en av de största samlingarna filmposters på nätet. Tack till dom!
Klicka här nedan för att se resten.
Mina gissningar om årets Oscarsnomineringar
Rubriken säger allt. Let's get on with it. Många kategorier har jag haft dålig pejl på, så vi fokuserar på de som jag inte behöver gissa i blindo i.
BÄSTA FILM
Black Swan
The Fighter
Inception
The Kids Are All Right
The King's Speech
The Social Network
The Town
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone
De flesta är överens om att åtta filmer i princip är spikade och att tre filmer slåss om de två sista platserna: 127 Timmar, The Town och Winter's Bone. Många tror att det är Winter's Bone som kommer hamna utanför då den inte blev nominerad av PGA (Producers Guild of America) inför deras egna prisgala, vilket brukar vara en hyfsad Oscarindikator. Jag tror dock att det är Danny Boyles 127 Timmar som kommer att åka på stryk. Som jag nämnt tidigare: Efter olyckliga tidiga rapporter om hur filmens starka scener fick folk att svimma ska det finnas en viss mängd medlemmar av Akademien som inte vågar se filmen. Och av de som ser den så känns det inte troligt att särskilt många skulle sätta den som sin favoritfilm. Den har inte den sortens appeal. Jämfört med The Town, en bred och lättillgänglig crime-thriller, och Winter's Bone, vars supporters verkligen kommer sätta den på nr. 1 på sina röstsedlar, så verkar 127 Timmars chanser en aning svaga.
Vilka filmer skulle kunna överraska här? Mike Leigh är en regissör som Akademien har visat sitt gillande för tidigare, så hans Medan åren går har säkert sina fans och kan smyga sig in. Roman Polanskis The Ghost Writer har hyllats av kritiker och vunnit en del priser, framförallt i Europa, men Polanskis bråk med domstolar och lagens makter sabbar nog dess chanser en del. Men visst, den är ändå med i leken. Sedan har vi Blue Valentine, men den ses mest som en skådespelarfilm och kan sakna stöd från övriga avdelningar i Akademien.
BÄSTA REGISSÖR
Darren Aronofsky - Black Swan
Christopher Nolan - Inception
Tom Hooper - The King's Speech
David Fincher - The Social Network
Joel & Ethan Coen - True Grit
Aronofsky, Nolan, Hooper och Fincher är säkra kort. Bröderna Coen missade nominering för DGAs (Directors Guild of America) prisgala till förmån för The Fighters David O. Russell, men det kan finnas anledning till det. Båda filmer släpptes sent på året strax innan deadlinen för att vara giltiga, och DGAs röstsedlar var tidigt ute. The Fighter är en film med omedelbar slagkraft, medan True Grit mår bättre av att få sjunka in lite mer. Med den extra betänketid som Oscarsröstandet ger tror jag att Coens smiter förbi.
BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL
James Franco - 127 Timmar
Robert Duvall - Get Low
Colin Firth - The King's Speech
Jesse Eisenberg - The Social Network
Jeff Bridges - True Grit
Här satsar jag inte på några överraskningar utan går med den allmänna opinionen. Duvall kan tänkas hänga lite löst då hans film inte är någon stor kandidat i många andra kategorier. Det ger de som röstar mindre anledning att se om den, vilket kan innebära att Duvalls insats glöms bort. Jag tror dock ändå på honom då han är ett respekterat namn i dessa cirklar. Om han skulle falla bort så blir det till förmån för Ryan Gosling i Blue Valentine, Javier Bardem i mexikanska depparfilmen Biutiful eller möjligtvis Mark Wahlberg i The Fighter.
BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL
Natalie Portman - Black Swan
Annette Bening - The Kids Are All Right
Nicole Kidman - Rabbit Hole
Hailee Steinfeld - True Grit
Jennifer Lawrence - Winter's Bone
Helt klart den svåraste av skådiskategorierna. Portman och Bening är spikade och Lawrence är årets unga stjärnskott, så hon sitter också rätt säkert. Kidman anses säker av många, men har inte blivit nominerad en enda gång sedan sin vinst för 2002 års Timmarna, trots flera goda chanser. Fortsätter den oturen i år? Troligtvis inte, but you never know. 14-åriga Hailee Steinfeld är en riskabel gissning då PR-kampanjen för henne har försökt sätta henne i kategorien för biroll, vilket vore en ren lögn då hon helt klart har huvudrollen i True Grit. Akademien har dock tidigare visat att de kan tänkas gå emot kampanjer de inte håller med om (Keisha Castle-Hughes i Whale Rider 2003 och Kate Winslet i The Reader 2008 blev båda nominerade för huvudroll trots kampanjer för biroll), och jag tror att samma händer i år.
Men det finns gott om konkurrens. Lesley Manville är i en omvänd Steinfeld-situation, där hon har promotats som huvudroll fastän vissa menar att hon egentligen spelar en biroll i Medan åren går (en film utan egentliga huvudroller). Det kan sänka hennes chanser ordentligt. Hilary Swank i Conviction låg utanför mångas radar när hon helt otippad blev nominerad av SAG (Screen Actors Guild) till deras huvudrollspris. Hon har två tidigare Oscars för huvudroll, så hon är helt klart omtyckt av de som röstar. Den SAG-nomineringen som Swank plockade trodde många istället skulle gå till Blue Valentines Michelle Williams, som nu är ett svagare kort i leken men ändå kan överraska. Annette Benings medspelerska i The Kids Are All Right, Julianne Moore, har av vissa högljudda röster hävdats ha en större, svårare och mer imponerande roll än Benings. Men två nomineringar i samma huvudrollskategori för samma film är ytterst sällsynt, vilket talar emot henne. Och vill man satsa på en riktig skräll så har vi Sveriges egna Noomi Rapace, som har fått mycket fin kritik av jänkarna för sin roll i Män som hatar kvinnor.
BÄSTA MANLIGA BIROLL
Christian Bale - The Fighter
Geoffrey Rush - The King's Speech
Mark Ruffalo - The Kids Are All Right
Andrew Garfield - The Social Network
John Hawkes - Winter's Bone
Bale och Rush kommer göra upp om statyn så småningom. Ingen av de övriga är helt spikad. Ruffalo är trolig men blev av någon anledning inte nominerad till Golden Globe-galan (som förvisso är betydligt mer kändiskåt än Oscarsgalan, så det är kanske därför). Garfield missade sin förväntade SAG-nominering, men The Social Network förväntas bli årets stora vinnare och då borde han ändå bli nominerad av Akademien. Såvida hans medspelare Arnie Hammer och Justin Timberlake inte stjäl röster från honom, det vill säga. Hawkes är det osäkraste kortet här och kan mycket väl åka ut till förmån för Jeremy Renner i The Town. Skrällvarningar på Sam Rockwell i Conviction, då Hilary Swanks SAG-nominering för samma film betyder att många av de som röstar har filmen färskt i minnet, och särskilt Matt Damon i True Grit, som blev överraskande nominerad i fjol för en stabil-men-inte-mycket-mer insats i Invictus - De oövervinnerliga. Det kan hända igen.
BÄSTA KVINNLIGA BIROLL
Jacki Weaver - Animal Kingdom
Mila Kunis - Black Swan
Amy Adams - The Fighter
Melissa Leo - The Fighter
Helena Bonham Carter - The King's Speech
När man flyttar över Hailee Steinfeld till huvudroll så ter sig den här kategorien rätt så enkel att tippa. Lesley Manville kan dyka upp här, men till skillnad från Steinfeld har hon troligtvis inte det stöd som behövs för att överleva den "category confusion" hon har hamnat i. Om Steinfeld trots allt hamnar här så är det Mila Kunis eller australiensiska Jacki Weaver som ligger risigt till.
BÄSTA ANIMERADE FILM
Draktränaren
The Illusionist
Toy Story 3
Toy Story 3 är ännu en av Pixars monstersuccéer och kommer med 99.9% säkerthet ge studion dess sjätte vinst i denna kategorien. Draktränaren blev en oväntat kritikerälskling i våras och känns också säker. Franska handritade The Illusionist är jokern i leken och skulle kunna få stryk av Dumma mej eller Disneys Trassel, men regissören Sylvain Chomet har tidigare blivit nominerad för Trion från Belleville, så han är knappast någon doldis för de som röstar. Jag gissar att han håller sig flytande här då en nominering för hans annorlund film visar på en större bredd från Akademiens sida.
BÄSTA ICKE-ENGELSKSPRÅKIGA FILM
Biutiful (Mexiko)
Hämnden (Danmark)
Incendies (Kanada)
Life, Above All (Sydafrika)
Outside the Law (Algeriet)
Oscarsgalans mest bespottade kategori, där man med krångliga och smått orättvisa regler tvingar fram max 1 kandidat från varje land, plitar ihop en märklig lista på 9 semifinalister i januari baserad på omröstning och en särskild kommittés omdöme och sedan röstar fram 5 slutliga nomineringar, bara för att till sist ge priset till den enda film som ingen tippar på. Svenskvarning då Mikael Persbrandt är med i danska Hämnden och Sveriges egna bidrag I rymden finns inga känslor också finns med bland De 9. Att Andreas Öhmans udda lilla aspergerskomedin har klarat sig så långt känns konstigt bara det, så jag tror inte att den kommer längre än så. Men det är en svår kategori att tippa.
BÄSTA KLIPPNING
Black Swan
The Fighter
Inception
The King's Speech
The Social Network
En kul liten kategori som trots att den inte hör till tungviktarna ändå har ett rykte om sig att vara en mycket träffsäker Bästa film-indikator. Det var hela 30 år sedan en film vann Bästa film utan att vara nominerad i denna kategori. Det var till exempel så man visste att fjolårets Up in the Air till slut var död i racet för Bästa film trots att den var favorittippad ett tag: den blev inte nominerad för sin klippning. De fem jag gissar på här är de fem starkaste kandidaterna till Bästa film-priset i år. Är det någon film som kommer att bråka sig in här istället här så är det 127 Timmar med sin aggressiva redigeringstil, men jag kan inte se vilken av dessa filmer som skulle falla bort i så fall. Black Swan, kanske.
BÄSTA ORIGINALMANUS
Black Swan
Inception
The Kids Are All Right
The King's Speech
Medan åren går
BÄSTA MANUS EFTER FÖRLAGA
The Social Network
The Town
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone
BÄSTA FILMMUSIK
127 Timmar
Alice i Underlandet
Inception
The King's Speech
The Social Network
 |
| The King's Speech |
Black Swan
The Fighter
Inception
The Kids Are All Right
The King's Speech
The Social Network
The Town
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone
De flesta är överens om att åtta filmer i princip är spikade och att tre filmer slåss om de två sista platserna: 127 Timmar, The Town och Winter's Bone. Många tror att det är Winter's Bone som kommer hamna utanför då den inte blev nominerad av PGA (Producers Guild of America) inför deras egna prisgala, vilket brukar vara en hyfsad Oscarindikator. Jag tror dock att det är Danny Boyles 127 Timmar som kommer att åka på stryk. Som jag nämnt tidigare: Efter olyckliga tidiga rapporter om hur filmens starka scener fick folk att svimma ska det finnas en viss mängd medlemmar av Akademien som inte vågar se filmen. Och av de som ser den så känns det inte troligt att särskilt många skulle sätta den som sin favoritfilm. Den har inte den sortens appeal. Jämfört med The Town, en bred och lättillgänglig crime-thriller, och Winter's Bone, vars supporters verkligen kommer sätta den på nr. 1 på sina röstsedlar, så verkar 127 Timmars chanser en aning svaga.
Vilka filmer skulle kunna överraska här? Mike Leigh är en regissör som Akademien har visat sitt gillande för tidigare, så hans Medan åren går har säkert sina fans och kan smyga sig in. Roman Polanskis The Ghost Writer har hyllats av kritiker och vunnit en del priser, framförallt i Europa, men Polanskis bråk med domstolar och lagens makter sabbar nog dess chanser en del. Men visst, den är ändå med i leken. Sedan har vi Blue Valentine, men den ses mest som en skådespelarfilm och kan sakna stöd från övriga avdelningar i Akademien.
 |
| Bröderna Coen |
Darren Aronofsky - Black Swan
Christopher Nolan - Inception
Tom Hooper - The King's Speech
David Fincher - The Social Network
Joel & Ethan Coen - True Grit
Aronofsky, Nolan, Hooper och Fincher är säkra kort. Bröderna Coen missade nominering för DGAs (Directors Guild of America) prisgala till förmån för The Fighters David O. Russell, men det kan finnas anledning till det. Båda filmer släpptes sent på året strax innan deadlinen för att vara giltiga, och DGAs röstsedlar var tidigt ute. The Fighter är en film med omedelbar slagkraft, medan True Grit mår bättre av att få sjunka in lite mer. Med den extra betänketid som Oscarsröstandet ger tror jag att Coens smiter förbi.
 |
| Jesse Eisenberg, The Social Network |
James Franco - 127 Timmar
Robert Duvall - Get Low
Colin Firth - The King's Speech
Jesse Eisenberg - The Social Network
Jeff Bridges - True Grit
Här satsar jag inte på några överraskningar utan går med den allmänna opinionen. Duvall kan tänkas hänga lite löst då hans film inte är någon stor kandidat i många andra kategorier. Det ger de som röstar mindre anledning att se om den, vilket kan innebära att Duvalls insats glöms bort. Jag tror dock ändå på honom då han är ett respekterat namn i dessa cirklar. Om han skulle falla bort så blir det till förmån för Ryan Gosling i Blue Valentine, Javier Bardem i mexikanska depparfilmen Biutiful eller möjligtvis Mark Wahlberg i The Fighter.
 |
| Annette Bening, The Kids Are All Right |
Natalie Portman - Black Swan
Annette Bening - The Kids Are All Right
Nicole Kidman - Rabbit Hole
Hailee Steinfeld - True Grit
Jennifer Lawrence - Winter's Bone
Helt klart den svåraste av skådiskategorierna. Portman och Bening är spikade och Lawrence är årets unga stjärnskott, så hon sitter också rätt säkert. Kidman anses säker av många, men har inte blivit nominerad en enda gång sedan sin vinst för 2002 års Timmarna, trots flera goda chanser. Fortsätter den oturen i år? Troligtvis inte, but you never know. 14-åriga Hailee Steinfeld är en riskabel gissning då PR-kampanjen för henne har försökt sätta henne i kategorien för biroll, vilket vore en ren lögn då hon helt klart har huvudrollen i True Grit. Akademien har dock tidigare visat att de kan tänkas gå emot kampanjer de inte håller med om (Keisha Castle-Hughes i Whale Rider 2003 och Kate Winslet i The Reader 2008 blev båda nominerade för huvudroll trots kampanjer för biroll), och jag tror att samma händer i år.
Men det finns gott om konkurrens. Lesley Manville är i en omvänd Steinfeld-situation, där hon har promotats som huvudroll fastän vissa menar att hon egentligen spelar en biroll i Medan åren går (en film utan egentliga huvudroller). Det kan sänka hennes chanser ordentligt. Hilary Swank i Conviction låg utanför mångas radar när hon helt otippad blev nominerad av SAG (Screen Actors Guild) till deras huvudrollspris. Hon har två tidigare Oscars för huvudroll, så hon är helt klart omtyckt av de som röstar. Den SAG-nomineringen som Swank plockade trodde många istället skulle gå till Blue Valentines Michelle Williams, som nu är ett svagare kort i leken men ändå kan överraska. Annette Benings medspelerska i The Kids Are All Right, Julianne Moore, har av vissa högljudda röster hävdats ha en större, svårare och mer imponerande roll än Benings. Men två nomineringar i samma huvudrollskategori för samma film är ytterst sällsynt, vilket talar emot henne. Och vill man satsa på en riktig skräll så har vi Sveriges egna Noomi Rapace, som har fått mycket fin kritik av jänkarna för sin roll i Män som hatar kvinnor.
 |
Christian Bale - The Fighter
Geoffrey Rush - The King's Speech
Mark Ruffalo - The Kids Are All Right
Andrew Garfield - The Social Network
John Hawkes - Winter's Bone
Bale och Rush kommer göra upp om statyn så småningom. Ingen av de övriga är helt spikad. Ruffalo är trolig men blev av någon anledning inte nominerad till Golden Globe-galan (som förvisso är betydligt mer kändiskåt än Oscarsgalan, så det är kanske därför). Garfield missade sin förväntade SAG-nominering, men The Social Network förväntas bli årets stora vinnare och då borde han ändå bli nominerad av Akademien. Såvida hans medspelare Arnie Hammer och Justin Timberlake inte stjäl röster från honom, det vill säga. Hawkes är det osäkraste kortet här och kan mycket väl åka ut till förmån för Jeremy Renner i The Town. Skrällvarningar på Sam Rockwell i Conviction, då Hilary Swanks SAG-nominering för samma film betyder att många av de som röstar har filmen färskt i minnet, och särskilt Matt Damon i True Grit, som blev överraskande nominerad i fjol för en stabil-men-inte-mycket-mer insats i Invictus - De oövervinnerliga. Det kan hända igen.
 |
| Mila Kunis, Black Swan |
Jacki Weaver - Animal Kingdom
Mila Kunis - Black Swan
Amy Adams - The Fighter
Melissa Leo - The Fighter
Helena Bonham Carter - The King's Speech
När man flyttar över Hailee Steinfeld till huvudroll så ter sig den här kategorien rätt så enkel att tippa. Lesley Manville kan dyka upp här, men till skillnad från Steinfeld har hon troligtvis inte det stöd som behövs för att överleva den "category confusion" hon har hamnat i. Om Steinfeld trots allt hamnar här så är det Mila Kunis eller australiensiska Jacki Weaver som ligger risigt till.
 |
| Draktränaren |
Draktränaren
The Illusionist
Toy Story 3
Toy Story 3 är ännu en av Pixars monstersuccéer och kommer med 99.9% säkerthet ge studion dess sjätte vinst i denna kategorien. Draktränaren blev en oväntat kritikerälskling i våras och känns också säker. Franska handritade The Illusionist är jokern i leken och skulle kunna få stryk av Dumma mej eller Disneys Trassel, men regissören Sylvain Chomet har tidigare blivit nominerad för Trion från Belleville, så han är knappast någon doldis för de som röstar. Jag gissar att han håller sig flytande här då en nominering för hans annorlund film visar på en större bredd från Akademiens sida.
 |
| Biutiful |
Biutiful (Mexiko)
Hämnden (Danmark)
Incendies (Kanada)
Life, Above All (Sydafrika)
Outside the Law (Algeriet)
Oscarsgalans mest bespottade kategori, där man med krångliga och smått orättvisa regler tvingar fram max 1 kandidat från varje land, plitar ihop en märklig lista på 9 semifinalister i januari baserad på omröstning och en särskild kommittés omdöme och sedan röstar fram 5 slutliga nomineringar, bara för att till sist ge priset till den enda film som ingen tippar på. Svenskvarning då Mikael Persbrandt är med i danska Hämnden och Sveriges egna bidrag I rymden finns inga känslor också finns med bland De 9. Att Andreas Öhmans udda lilla aspergerskomedin har klarat sig så långt känns konstigt bara det, så jag tror inte att den kommer längre än så. Men det är en svår kategori att tippa.
 |
| Inception |
Black Swan
The Fighter
Inception
The King's Speech
The Social Network
En kul liten kategori som trots att den inte hör till tungviktarna ändå har ett rykte om sig att vara en mycket träffsäker Bästa film-indikator. Det var hela 30 år sedan en film vann Bästa film utan att vara nominerad i denna kategori. Det var till exempel så man visste att fjolårets Up in the Air till slut var död i racet för Bästa film trots att den var favorittippad ett tag: den blev inte nominerad för sin klippning. De fem jag gissar på här är de fem starkaste kandidaterna till Bästa film-priset i år. Är det någon film som kommer att bråka sig in här istället här så är det 127 Timmar med sin aggressiva redigeringstil, men jag kan inte se vilken av dessa filmer som skulle falla bort i så fall. Black Swan, kanske.
 |
| Medan åren går |
Black Swan
Inception
The Kids Are All Right
The King's Speech
Medan åren går
 |
| The Town |
The Social Network
The Town
Toy Story 3
True Grit
Winter's Bone
 |
| Alice i Underlandet |
127 Timmar
Alice i Underlandet
Inception
The King's Speech
The Social Network
söndag, januari 23, 2011
Vad jag har sett i veckan: Själar, stenar och snabba pengar
Varje söndag tänker jag skriva en kort sammanfattning av de filmer jag har tittat på. Jag kommer även sätta betyg på en skala från 1 till 5, enbart baserat på hur mycket jag gillade filmen.
Jag behöver förresten förslag på vad denna återkommande veckosammanfattning ska heta. Har ni någon bra idé på det så får ni gärna lägga en kommentar eller något.
THE TOWN (Ben Affleck, 2010)
Ben Affleck följer upp sin överraskande lysande regidebut Gone Baby Gone med denna crime-thriller om ett gäng rånare i Boston. Under ett bankrån tar man en tillfällig gisslan, som gängets ledare sedan inleder ett förhållande med. Men fler rån planeras, polisen flåsar dem i nacken och intre stridigheter bubblar. Väldigt cool film med grymma actionscener, bra dialog och fint skådespel av Affleck själv, Jeremy Renner och Pete Postlethwaite i en av sina sista roller innan han gick bort.
4/5
THE COVE (Louie Psihoyos, 2009)
Jag behöver förresten förslag på vad denna återkommande veckosammanfattning ska heta. Har ni någon bra idé på det så får ni gärna lägga en kommentar eller något.
COLD SOULS (Sofie Barthes, 2009)
Paul Giamatti gör det han gör bäst: spelar en deprimerad stackare på gränsen till sammanbrott. Kruxet här är att han spelar sig själv. Storyn lovar gott: Giamatti anlitar en firma som erbjuder sig att plocka bort själar från personer som känner sig för nedtyngda av dem. Kul koncept, och det bjuds på en del glimtar av svart humor. Tyvärr görs det inte mycket roligt med handlingen, utan istället blir det en seg "thriller" (utan thrills) när huvudpersonens själ hamnar på villovägar i Ryssland och han försöker få tillbaka den. En besvikelse.2/5
SORAYA M. (Cyrus Nowrasteh, 2008)
Baserad på en sann historia om en kvinna i Iran som blev falskt anklagad för äktenskapsbrott och dömd till att stenas till döds. Givetvis hemskt att sådant här händer i vår värld, men trots en story som är värd att berättas så är det här ingen särskilt bra film. Istället för att ge någon sorts nyans åt vad som utspelar sig och de inblandade människorna så bjuder filmen bara på en helgonlik huvudperson, onda gubbar som som stryker skäggen i gatuhörn som värsta superskurkarna och ett ständigt inbankande av budskapet att "islam är ondskefullt". Det distraherar från vad som i grunden faktiskt är en stark berättelse.2/5
127 TIMMAR (Danny Boyle, 2010)
Ännu en true story, denna om bersklättraren Aron Ralston som fastnade med armen under en stenbumling i Utah och satt fast i drygt fem dygn. Större delen av filmen utspelar sig alltså vid denna sten och med bara en skådespelare: James Franco. Med smart användande av flashbacks, fantasier, drömmar och den grava faktiska situationen så blir filmen aldrig seg. Snarare smått hypnotisk ibland. Franco gör ett kanonjobb i huvudrollen, och Danny Boyle ökar på sin imponerande meritlista med ännu en stark film som regissör.4/5
THE TOWN (Ben Affleck, 2010)
Ben Affleck följer upp sin överraskande lysande regidebut Gone Baby Gone med denna crime-thriller om ett gäng rånare i Boston. Under ett bankrån tar man en tillfällig gisslan, som gängets ledare sedan inleder ett förhållande med. Men fler rån planeras, polisen flåsar dem i nacken och intre stridigheter bubblar. Väldigt cool film med grymma actionscener, bra dialog och fint skådespel av Affleck själv, Jeremy Renner och Pete Postlethwaite i en av sina sista roller innan han gick bort.
4/5
THE COVE (Louie Psihoyos, 2009)
Oscarbelönad dokumentär om delfiner, särskilt i fångenskap, särskilt i en japansk vik där tusentals slaktas varje år till minimal nytta. Filmen fungerar på flera plan. 1) Den är väldigt informativ om ett ämne som inte tas upp så mycket som det borde. 2) Den visar på imponerande filmskapande då personerna bakom filmen möttes av idel motstånd från de japanska myndigheterna under produktionens gång. 3) Den väcker djup känslorespons i sitt starka klimax. Kort sagt: En lysande dokumentär.
5/5
En snabbguide till filmerna i årets Oscarsrace
Så när jag nu har försökt förklara varför jag är intresserad av Oscarsgalan är det dags att bege sig in i det kontrollerade kaos som är Oscarsracets galna värld. Och vad bättre att börja med än en liten guide över 16 filmer som kommer slåss om nomineringar nu på tisdag? Jag följer upp detta på måndag med mina gissningar.
Av: David Fincher
Med: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake, Arnie Hammer
Om: Killarna som skapade Facebook.
Analys: Årets stora favorit till priset för Bästa film, och mycket annat också. Har fullständigt dominerat USAs olika kritikergruppers prisutdelningar på ett aldrig förr skådat sätt och har nominerats av alla olika branscher av filmskapare (regissörer, manusförfattare, skådespelare, producenter, ljud, musik, foto...). Alla verkar älska filmen och den lär ta hem flest priser på galan. Frågan är hur många.
Emil tycker: Väldigt clever film full av bra dialog. Dessutom riktigt rolig här och där.
Av: Tom Hooper
Med: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham Carter
Om: Kung George VI och dennes kamp mot sitt stammande.
Analys: Innan The Social Network tog grepp om racet så var det denna film många trodde skulle bli galans stora vinnare. En fördel den har gentemot The Social Network är att den är mer i linje med Akademiens vanliga smak innehållsmässigt (ett inspirerande drama baserad på en sann historia om en man som som måste överkomma en personlig svårighet bla bla bla). En av få filmer som fortfarande har en liten liten chans att sno Bästa film från Facebook-rullen. Fick sig en rejäl boost nu denna morgon när den oväntat vann PGAs (Producers Guild of America) pris för bästa film. Många av PGAs medlemmar röstar även till Oscarsgalan, så det kan visa sig vara en hänvisning om hur vindarna blåser. Colin Firth är för övrigt storfavorit till Bästa manliga huvudroll.
Emil tycker: Har inte sett än.
Av: Christopher Nolan
Med: Leonardo DiCaprio, Marion Cotillard, Joseph Gordon-Levitt, Cillian Murphy, Ellen Page, Ken Watanabe
Om: Tjuvar som kan gå in i folks drömmar.
Analys: För två år sedan fick Nolans förra film The Dark Knight kalla handen av Akademien i kategorien Bästa film. Det ryktas om att det är mycket därför som de expanderade den kategorien till 10 nominerade istället för 5: så att man kan få in mer kassasuccéer som den (och Inception) och därmed höja allmänhetens intresse för priset. Inception kommer att dominera de tekniska kategorierna (specialeffekter, ljud, ljudredigering o.s.v.) och lär även segla in på nomineringar för Bästa film, regi och manus.
Emil tycker: Inte bara en grymt spännande biofilm, utan även en smart och fantasirik story. En av fjolårets allra bästa.
Av: David O. Russell
Med: Mark Wahlberg, Christian Bale, Amy Adams, Melissa Leo
Om: Proffsboxaren Micky Ward och hans knarkande bror Dicky Eklund.
Analys: Typisk Oscarsfilm som har lockat publik till biograferna. Hade kunnat vara storfavorit något annat år. Framförallt är det i skådiskategorierna filmen är stark. Bale är favorit till manlig biroll, Adams och Leo är högst troliga nomineringar för kvinnlig biroll, och även Marky Mark kan överraska i manlig huvudroll.
Emil tycker: Har inte sett än.
Av: Darren Aronofsky
Med: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassell
Om: En balettdansös som blir smått galen av påfrestningarna från sin karriär.
Analys: Tidigt i säsongen snackades det om att röstarna skulle finna denna psykologiska thriller för stark, obehaglig och "weird" för att verkligen falla för den. Den har dock blivit nominerad till alla andra viktiga priser man ska bli för att vara en trolig Oscarsfilm, så Aronofsky och kompani behöver nog inte oroa sig på tisdag. Natalie Portman är storfavorit till Bästa kvinnliga huvudroll.
Emil tycker: Riktigt obehaglig psykologisk thriller med skitbra stämning. För tillfället min favoritfilm från fjolåret.
Av: Joel & Ethan Coen
Med: Hailee Steinfeld, Jeff Bridges, Matt Damon, Josh Brolin
Om: Tjej som anlitar gammal soldat för att ta hämnd på mannen som dödade hennes far. Remake av en gammal western med John Wayne.
Analys: Kommer kanske inte vinna jättemånga priser (bröderna Coen hade sitt stora år för tre år sedan när No Country For Old Men tog storslam), men det lär bli mycket nomineringar både för skådespelarna och filmens visuella kvaliteter.
Emil tycker: Har inte sett än.
Av: Lisa Cholodenko
Med: Julianne Moore, Annette Bening, Mark Ruffalo, Mia Wasikowska, Josh Hutcherson
Om: Familj med två lesbiska mammor som får sig en törn när spermadonatorn åter kommer in i deras liv.
Analys: Komedier har det ofta jobbigt på Oscarsgalan när väl priserna ska delas ut. Hade man gett ut silvermedaljer hade denna film nog fått stå på prispallen betydligt mer. Troliga nomineringar: Bästa film, originalmanus, kvinnlig huvudroll (Bening) och manlig biroll (Ruffalo).
Emil tycker: Precis den sortens blandning av drama och komedi som jag älskar. Grymt bra skådespel, och dessutom väldigt rolig.
Av: Lee Unkrich (Pixar)
Med röster av: Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack, Michael Keaton, Ned Beatty
Om: Levande leksaker som av misstag hamnar på ett dagis.
Analys: Innan man ökade Bästa film-kategorien till 10 nomineringar hade bara animerad film nominerats en enda gång (Skönheten & odjuret, 1991). Ifjol förstorade man alltså kategorien, och då kom kritikerfavoriten Upp med. Det samma lär hända för Toy Story 3. Disney har nu satsat på en stor kampanj (med klockrena posters där karaktärerna gestaltar tidigare klassiska vinnare) för att få filmen att faktiskt vinna Bästa film, men de chanserna ger jag inte mycket för. Givetvis storfavorit till Bästa animerade film.
Emil tycker: Ännu en bra animerad film från studio Pixar. Sällsynt med en del 3 som överträffar sina två föregångare, men här är det inget snack om saken. Trots att det är en barnfilm om leksaker så skyr den inte undan från att ta upp mer mogna ämnen också. Borde funka för alla.
Av: Danny Boyle
Med: James Franco
Om: Bergsbestigaren Aron Ralston som fastnar med armen under en stenbumling och sitter fast i 127 timmar.
Analys: Fick tidigt motgångar när det rapporterades att folk svimmade eller lämnade biograferna under filmens starkare scener. Det sägs att en del medlemmar av Akademien nu inte vågar se filmen, vilket kan kommar att påverka dess chanser att bli nominerad för Bästa film. James Franco är dock ett säkert kort för manlig huvudroll efter denna one-man-show, och filmen kan även dyka upp i andra kategorier som t. ex. bästa manus efter förlaga.
Emil tycker: Kanske lite väl flashig ibland, men James Franco gör ett superjobb och bär hela filmen på sina axlar. Trots att det mesta av filmen i princip bara utspelar sig på en plats och med en skådespelare så blir det aldrig segt.
Av: Ben Affleck
Med: Ben Affleck, Jeremy Renner, Rebecca Hall, Jon Hamm, Pete Postlethwaite
Om: Bankrånare i Boston.
Analys: Ben Afflecks regidebut Gone Baby Gone överraskade alla positivt för tre år sedan och blev nominerad för en hel del priser i upptakten till Oscarsgalan. Den fick dock nöja sig med en nominering för Amy Ryans biroll. Nu är Affleck tillbaka med sin andra film i regissörstolen, och nu ser läget ännu ljusare ut. Det här kommer vara en av filmerna som slåss om de sista Bästa film-nomineringarna, men även i manus och manlig biroll (Renner) ser läget bra ut.
Emil tycker: Väldigt cool actionpackad thriller. Har kanske inte samma djup som Gone Baby Gone, men det är ändå imponerande filmskapande. Vem hade trott att Affleck kunde regissera två så här bra filmer?
Av: Debra Granik
Med: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Dale Dickey
Om: Tjej i USAs hillbilly-regioner som måste hitta sin försvunna farsa för att inte bli av med familjens hus.
Analys: Årets indie-succé med årets unga stjärnskott Jennifer Lawrence. Är kanske för "liten" för att vinna någonting på Hollywoods stjärnspäckade gala, men Lawrence är ett säkert kort till nominering för kvinnlig huvudroll och filmen kommer även att slåss hårt om Bästa film, manlig biroll (Hawkes) och manus efter förlaga.
Emil tycker: Sparsmakad thriller som riktigt griper tag. Atmosfären äger och skådespelarna briljerar. Läs mer här.
Av: Derek Cianfrance
Med: Ryan Gosling, Michelle Williams
Om: Ett ungt pars äktenskap i dess olika faser.
Analys: Kritikerna har öst beröm över de två huvudrollsinnehavarna Gosling och Williams. Frågan är hur långt det kommer att räcka. Kan överraska rejält på tisdag.
Emil tycker: Har inte sett än (men är grymt sugen).
Av: Tim Burton
Med: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway
Om: Alice. I Underlandet. Duh.
Analys: En stor kassasuccé, men kritikerna hatade den och den lär inte att dyka upp i de tunga kategorierna. Däremot kommer den få mycket nomineringar för scenografi, make-up, kläder, musik och liknande.
Emil tycker: Märkligt livlös film som aldrig riktigt lyfter. En personlig besvikelse.
Av: Joseph Kosinski
Med: Jeff Bridges, Garrett Hedlund, Olivia Wilde
Om: Motorcyklar i virtual reality, eller nåt...
Analys: Specialeffekter. Musik. Ljud. Ljudredigering. Mer än så kan Tron: Legacy inte hoppas på, men det är ändå mer än de flesta.
Emil tycker: Har inte sett och har inte mycket planer på det heller.
Av: Martin Scorsese
Med: Leonardo DiCaprio, Ben Kingsley, Mark Ruffalo, Michelle Williams
Om: Poliser på 50-talet som jagar en försvunnen mördare.
Analys: Hade varit starkare idag om den inte kommit ut så tidigt på året då många i Akademien kan ha glömt den sedan dess. Men det är en möjlig skrällare i många kategorier. Starkast är den i visuella kategorier som scenografi och foto.
Emil tycker: Har inte sett än.
Har du sett någon av dessa filmer? Vad tyckte du om den/dem?
THE SOCIAL NETWORK
Av: David Fincher
Med: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake, Arnie Hammer
Om: Killarna som skapade Facebook.
Analys: Årets stora favorit till priset för Bästa film, och mycket annat också. Har fullständigt dominerat USAs olika kritikergruppers prisutdelningar på ett aldrig förr skådat sätt och har nominerats av alla olika branscher av filmskapare (regissörer, manusförfattare, skådespelare, producenter, ljud, musik, foto...). Alla verkar älska filmen och den lär ta hem flest priser på galan. Frågan är hur många.
Emil tycker: Väldigt clever film full av bra dialog. Dessutom riktigt rolig här och där.
THE KING'S SPEECH
Av: Tom Hooper
Med: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham Carter
Om: Kung George VI och dennes kamp mot sitt stammande.
Analys: Innan The Social Network tog grepp om racet så var det denna film många trodde skulle bli galans stora vinnare. En fördel den har gentemot The Social Network är att den är mer i linje med Akademiens vanliga smak innehållsmässigt (ett inspirerande drama baserad på en sann historia om en man som som måste överkomma en personlig svårighet bla bla bla). En av få filmer som fortfarande har en liten liten chans att sno Bästa film från Facebook-rullen. Fick sig en rejäl boost nu denna morgon när den oväntat vann PGAs (Producers Guild of America) pris för bästa film. Många av PGAs medlemmar röstar även till Oscarsgalan, så det kan visa sig vara en hänvisning om hur vindarna blåser. Colin Firth är för övrigt storfavorit till Bästa manliga huvudroll.
Emil tycker: Har inte sett än.
INCEPTION
Av: Christopher Nolan
Med: Leonardo DiCaprio, Marion Cotillard, Joseph Gordon-Levitt, Cillian Murphy, Ellen Page, Ken Watanabe
Om: Tjuvar som kan gå in i folks drömmar.
Analys: För två år sedan fick Nolans förra film The Dark Knight kalla handen av Akademien i kategorien Bästa film. Det ryktas om att det är mycket därför som de expanderade den kategorien till 10 nominerade istället för 5: så att man kan få in mer kassasuccéer som den (och Inception) och därmed höja allmänhetens intresse för priset. Inception kommer att dominera de tekniska kategorierna (specialeffekter, ljud, ljudredigering o.s.v.) och lär även segla in på nomineringar för Bästa film, regi och manus.
Emil tycker: Inte bara en grymt spännande biofilm, utan även en smart och fantasirik story. En av fjolårets allra bästa.
THE FIGHTER
Av: David O. Russell
Med: Mark Wahlberg, Christian Bale, Amy Adams, Melissa Leo
Om: Proffsboxaren Micky Ward och hans knarkande bror Dicky Eklund.
Analys: Typisk Oscarsfilm som har lockat publik till biograferna. Hade kunnat vara storfavorit något annat år. Framförallt är det i skådiskategorierna filmen är stark. Bale är favorit till manlig biroll, Adams och Leo är högst troliga nomineringar för kvinnlig biroll, och även Marky Mark kan överraska i manlig huvudroll.
Emil tycker: Har inte sett än.
BLACK SWAN
Av: Darren Aronofsky
Med: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassell
Om: En balettdansös som blir smått galen av påfrestningarna från sin karriär.
Analys: Tidigt i säsongen snackades det om att röstarna skulle finna denna psykologiska thriller för stark, obehaglig och "weird" för att verkligen falla för den. Den har dock blivit nominerad till alla andra viktiga priser man ska bli för att vara en trolig Oscarsfilm, så Aronofsky och kompani behöver nog inte oroa sig på tisdag. Natalie Portman är storfavorit till Bästa kvinnliga huvudroll.
Emil tycker: Riktigt obehaglig psykologisk thriller med skitbra stämning. För tillfället min favoritfilm från fjolåret.
TRUE GRIT
Av: Joel & Ethan Coen
Med: Hailee Steinfeld, Jeff Bridges, Matt Damon, Josh Brolin
Om: Tjej som anlitar gammal soldat för att ta hämnd på mannen som dödade hennes far. Remake av en gammal western med John Wayne.
Analys: Kommer kanske inte vinna jättemånga priser (bröderna Coen hade sitt stora år för tre år sedan när No Country For Old Men tog storslam), men det lär bli mycket nomineringar både för skådespelarna och filmens visuella kvaliteter.
Emil tycker: Har inte sett än.
THE KIDS ARE ALL RIGHT
Av: Lisa Cholodenko
Med: Julianne Moore, Annette Bening, Mark Ruffalo, Mia Wasikowska, Josh Hutcherson
Om: Familj med två lesbiska mammor som får sig en törn när spermadonatorn åter kommer in i deras liv.
Analys: Komedier har det ofta jobbigt på Oscarsgalan när väl priserna ska delas ut. Hade man gett ut silvermedaljer hade denna film nog fått stå på prispallen betydligt mer. Troliga nomineringar: Bästa film, originalmanus, kvinnlig huvudroll (Bening) och manlig biroll (Ruffalo).
Emil tycker: Precis den sortens blandning av drama och komedi som jag älskar. Grymt bra skådespel, och dessutom väldigt rolig.
TOY STORY 3
Av: Lee Unkrich (Pixar)
Med röster av: Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack, Michael Keaton, Ned Beatty
Om: Levande leksaker som av misstag hamnar på ett dagis.
Analys: Innan man ökade Bästa film-kategorien till 10 nomineringar hade bara animerad film nominerats en enda gång (Skönheten & odjuret, 1991). Ifjol förstorade man alltså kategorien, och då kom kritikerfavoriten Upp med. Det samma lär hända för Toy Story 3. Disney har nu satsat på en stor kampanj (med klockrena posters där karaktärerna gestaltar tidigare klassiska vinnare) för att få filmen att faktiskt vinna Bästa film, men de chanserna ger jag inte mycket för. Givetvis storfavorit till Bästa animerade film.
Emil tycker: Ännu en bra animerad film från studio Pixar. Sällsynt med en del 3 som överträffar sina två föregångare, men här är det inget snack om saken. Trots att det är en barnfilm om leksaker så skyr den inte undan från att ta upp mer mogna ämnen också. Borde funka för alla.
127 TIMMAR (127 HOURS)
Av: Danny Boyle
Med: James Franco
Om: Bergsbestigaren Aron Ralston som fastnar med armen under en stenbumling och sitter fast i 127 timmar.
Analys: Fick tidigt motgångar när det rapporterades att folk svimmade eller lämnade biograferna under filmens starkare scener. Det sägs att en del medlemmar av Akademien nu inte vågar se filmen, vilket kan kommar att påverka dess chanser att bli nominerad för Bästa film. James Franco är dock ett säkert kort för manlig huvudroll efter denna one-man-show, och filmen kan även dyka upp i andra kategorier som t. ex. bästa manus efter förlaga.
Emil tycker: Kanske lite väl flashig ibland, men James Franco gör ett superjobb och bär hela filmen på sina axlar. Trots att det mesta av filmen i princip bara utspelar sig på en plats och med en skådespelare så blir det aldrig segt.
THE TOWN
Av: Ben Affleck
Med: Ben Affleck, Jeremy Renner, Rebecca Hall, Jon Hamm, Pete Postlethwaite
Om: Bankrånare i Boston.
Analys: Ben Afflecks regidebut Gone Baby Gone överraskade alla positivt för tre år sedan och blev nominerad för en hel del priser i upptakten till Oscarsgalan. Den fick dock nöja sig med en nominering för Amy Ryans biroll. Nu är Affleck tillbaka med sin andra film i regissörstolen, och nu ser läget ännu ljusare ut. Det här kommer vara en av filmerna som slåss om de sista Bästa film-nomineringarna, men även i manus och manlig biroll (Renner) ser läget bra ut.
Emil tycker: Väldigt cool actionpackad thriller. Har kanske inte samma djup som Gone Baby Gone, men det är ändå imponerande filmskapande. Vem hade trott att Affleck kunde regissera två så här bra filmer?
WINTER'S BONE
Av: Debra Granik
Med: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Dale Dickey
Om: Tjej i USAs hillbilly-regioner som måste hitta sin försvunna farsa för att inte bli av med familjens hus.
Analys: Årets indie-succé med årets unga stjärnskott Jennifer Lawrence. Är kanske för "liten" för att vinna någonting på Hollywoods stjärnspäckade gala, men Lawrence är ett säkert kort till nominering för kvinnlig huvudroll och filmen kommer även att slåss hårt om Bästa film, manlig biroll (Hawkes) och manus efter förlaga.
Emil tycker: Sparsmakad thriller som riktigt griper tag. Atmosfären äger och skådespelarna briljerar. Läs mer här.
BLUE VALENTINE
Av: Derek Cianfrance
Med: Ryan Gosling, Michelle Williams
Om: Ett ungt pars äktenskap i dess olika faser.
Analys: Kritikerna har öst beröm över de två huvudrollsinnehavarna Gosling och Williams. Frågan är hur långt det kommer att räcka. Kan överraska rejält på tisdag.
Emil tycker: Har inte sett än (men är grymt sugen).
MEDAN ÅREN GÅR (ANOTHER YEAR)
Av: Mike Leigh
Med: Lesley Manville, Jim Broadbent, Ruth Sheen, Peter Wight
Om: Ett gammalt pars äktenskap och människorna omkring dem under ett års tid.
Analys: Förutspåddes tidigt under 2010 att vara en eventuell Oscarkandidat. Sedan dess har intresset svalnat en aning, men den kommer helt klart att ha sina supporters. Möjliga kategorier: Bästa film, manus, kvinnlig huvudroll eller biroll (Manville, beroende på hur Akademien ser på hennes roll).
Emil tycker: Har inte sett än.
ALICE I UNDERLANDET (ALICE IN WONDERLAND)
Av: Tim Burton
Med: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway
Om: Alice. I Underlandet. Duh.
Analys: En stor kassasuccé, men kritikerna hatade den och den lär inte att dyka upp i de tunga kategorierna. Däremot kommer den få mycket nomineringar för scenografi, make-up, kläder, musik och liknande.
Emil tycker: Märkligt livlös film som aldrig riktigt lyfter. En personlig besvikelse.
TRON: LEGACY
Av: Joseph Kosinski
Med: Jeff Bridges, Garrett Hedlund, Olivia Wilde
Om: Motorcyklar i virtual reality, eller nåt...
Analys: Specialeffekter. Musik. Ljud. Ljudredigering. Mer än så kan Tron: Legacy inte hoppas på, men det är ändå mer än de flesta.
Emil tycker: Har inte sett och har inte mycket planer på det heller.
SHUTTER ISLAND
Av: Martin Scorsese
Med: Leonardo DiCaprio, Ben Kingsley, Mark Ruffalo, Michelle Williams
Om: Poliser på 50-talet som jagar en försvunnen mördare.
Analys: Hade varit starkare idag om den inte kommit ut så tidigt på året då många i Akademien kan ha glömt den sedan dess. Men det är en möjlig skrällare i många kategorier. Starkast är den i visuella kategorier som scenografi och foto.
Emil tycker: Har inte sett än.
Har du sett någon av dessa filmer? Vad tyckte du om den/dem?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)